Unge Herr H läser om kroppen och puberteten i skolan.
Häromdagen fick han läxa.
Att ha "the talk" med sina föräldrar.
Tack för den.
Mitt på en tisdagskväll.
- Käre son, sa jag då. Hälsa din lärare att det "talket"
hade vi när du var fem.
När du lyckligt förklarade att du minsann visste hur
spermierna kom fram till ägget.
- Dom flyger, mamma. För dom kan ju inte hoppa!
12 kommentarer:
Det här är ju bara så oerhört roligt på så många plan. Lärarna kommer svimma om han framför din hälsning. Fem år!!!
Undrar hur många föräldrar som verkligen har "the talk" med sina barn. Min man har aldrig pratat om något sådant med sina föräldrar - ALDRIG. Inte något som ens är vagt relaterat till sex och samlevnad.
Johanna
Haha. Ja, jag vet. ;D Läraren bad till och med om ursäkt för att han använde ordet s-e-x.
Fniss...vi har redan klarat av det..Astrid lånade hem en bok om det från skolan...minns hur jag låg och läste för Astrid och Fabian och det lät "Sex är inte bara en siffra, det är något mamma och pappa har också..." Ville sluta men barnen var ju förväntansfulla. Kanske Unge herr H ska låna den boken???
The talk - nä jag kan inte minnas att jag hade det heller med mina föäldrar. Fegt förresten av läraren att skicka hem det! Har man undervisning så får man väl ta hela, eller?
Fast du har ju redan haft pratet så du slapp ju undan lätt.
Ha en skön helg!
Fem år, jaha, det blir i år då...
Jag har en fin tävling i samarbete med tidningen jag skriver för. Du kan ju passa på att vinna en bok till syrran. Bara som ett julklappstips...
PS jag har nog öroninflammation, aj aj, och måste till doktorn imorgon...
Åsa
Behövs inte. Han är ett svenskt barn. Han VET.
Anki
Vi hade aldrig ett talk, mer lite småtalk allt eftersom.
L
Ja, då är det dags. Finns en mycket bra Kråkebok från Gleerups som tar upp detta delikata ämne på en lagom nivå.
Öroninflammation? Stackare! Krya på dig!
Ja, ämnet är ju ofta väldigt allvarligt i USA. Hellre blodigt våld än ömma scener med lite naket. När jag kom som utbytesstudent till USA (bibelbältet i City of Orange, Ca) som sjuttonåring dök jag omgående in i detta känsliga ämne. Familjens fosterbarn, 18-årig pojke med downs syndrom, började ordna min upppackning i bättre ordning (rätt vanligt med stark känsla för räta rader hos msk m downs). Plötsligt kom han utspringande i vardagsrummet där hela familjen satt med ett paket ob och undrade vad det var för märkliga ting. Det blev tvärtyst. Trots att alla barn i huset - visserligen bara pojkar - utom en var äldre än jag. Den yngsta var 8. Och stackars Ron fick heller aldrig något svar på sin fråga. Och jag insåg att sådana saker håller man tyst om - och gömmer undan på säker plats. Ännu konstigare kändes det när jag bott där i flera månader och insåg att de på ALLVAR inte trodde på evolutionen. Jag trodde att man kunde tro på gud OCH evolutionen samtidigt på något sätt. Men där hade jag visst fel. Efter nästan ett helt år i familjen anförtrodde mig mamman i familjen, som gifte sig som 19-åring, att efter fyra barn på fyra år, var hon tvungen att använda preventivmedel en period. Hon hade jättedåligt samvete, men orkade inte med mer då. Hennes trea hade dessutom fötts svårt rörelsehindrad och blind. Trots många olikheter hade jag en underbar tid i denna familj - jag har fortfarande kontakt med dem - efter över 25 år. Mina egna barn har fått höra om ämnet pö om pö ända sedan de var riktigt små. Gör ju saker och ting betydligt enklare. Kram
Amerikaner!!! Tänk att vi är så liberala... Vi pratade tidigt om sex och barnens kroppar på grund av att vi hade en tik och hon blödde ju. Adrian trodde att bebisarna kom ut från munnen, Då kände jag att det var en bra stund att sitta och ta The Talk då! Kram Anna
Ulrika
Vad härligt att du har kvar kontakten med den familjen. Trots OB-chocken! :) Har ni träffats någon gång under de här tjugofem åren? Spännande att lära känna en familj som är olik en själv. Fast kanske lite jobbigt också när man är sjutton och långt hemifrån.
Jag tror att vi svenskar är rätt så duktiga på att ta The Talk lite pö om pö. Då blir det naturligt och inget konstigt.
Skrivanne
Att ha hund är himla praktiskt när det gäller att ha The Talk. :)
Visst måste det vara bra att berätta tidigt, på en lagom nivå såklart. Man behöver ju inte berätta precis allt.
Ulrika
Vad härligt att du har kvar kontakten med den familjen. Trots OB-chocken! :) Har ni träffats någon gång under de här tjugofem åren? Spännande att lära känna en familj som är olik en själv. Fast kanske lite jobbigt också när man är sjutton och långt hemifrån.
Jag tror att vi svenskar är rätt så duktiga på att ta The Talk lite pö om pö. Då blir det naturligt och inget konstigt.
Skrivanne
Att ha hund är himla praktiskt när det gäller att ha The Talk. :)
Visst måste det vara bra att berätta tidigt, på en lagom nivå såklart. Man behöver ju inte berätta precis allt.
Jepp, jag och syrran åkte dit efter några år (i samband med en ridresa till Tuscon (gud så hett - i början av juli - aldrig varit med om något värre någonstans på jorden!) och sedan hälsade mamman och pappan i familjen samt mammans syster med man på mig och min familj förra sommaren. En hel vecka. Jätteroligt! De underhöll oss galant hela tiden. Är det något amerikaner kan så är det ju att prata! Mamman (numera 75-åriga Mary) lämnar alltid efter sig små spår i form av små tryckta kort med bibelcitat... Jag har aldrig vågat berätta att jag gifte mig borgerligt...
Ulrika
Vad härligt med de små bibelcitaten som spriddes i Marys kölvatten! :) Kan se det framför mig!
Kram!
Skicka en kommentar