I telefon.
Hon tyckte att jag hade fin "british accent".
Svensk skolengelska alltså.
Men ändå. Tack, tack.
- Men jag vill prata amerikanska, svarade jag.
Så att folk förstår vad jag säger.
- Och så vill jag kunna använda rätt uttryck när
jag "smalltalkar" med de andra föräldrarna på
soccerträningen.
- Och skoja med barnen på busshållplatsen.
Nä, det där sista sa jag inte.
Nästa vecka börjar jag.
I am very excited.
Som vi säger Over Here.
10 kommentarer:
Jag följde inte din blogg i Portugal, men är dina barn flytande på portugisiska? Har ni möjlighet att upprätthålla det i USA? Hur funkar det med engelskan för dem nu? Det här med språk är ju spännande...
Jag hade en väldigt distinkt brittisk engelska av lite olika anledningar, bla. så har jag bott i England. Men nu när jag är gift med en amerikan pratar jag någon hemsk blandning. Ungefär som när jag har varit i sommarstugan på västkusten och börjar prata någon konstig blandning mellan uppländska och göteborgska.
Jag avskyr det, min enda tröst är att jag börjar prata min sussex-dialekt så fort jag kommer i kontakt med en britt. Vissa saker tappar jag dock aldrig, 'pants' kommer alltid att vara underkläder, det går inte att få det synonymt med 'trousers'. Så orden finns kvar, det är bara uttalet som har skitit sig och blivit en enda sörja.
Hej. Läser din blogg regelbundet och tycker den är helt fantastisk. Har prcis utvandrat från Borås, Sweden till Colorado och finner det tröstande att andra har samma problem:)
//Anna i Colorado.
Ulrika.
Barnen gick i svensk skola i Portugal så de har aldrig varit flytande i portugisiska (tyvärr). Däremot har sonen som går i åttan just börjat med spanska här och det klarar han galant.
Johanna.
Var alltid lite avundsjuk på dem som åkte som au pairer och utbytesstudenter och kom hem och pratade flytande. Nu är jag rädd att jag är för gammal (aj, vad det tar emot att säga!) att få till en snygg accent. Blir väl någon härlig blandning, precis som du säger. :)
Anna i Colorado.
Vad kul! Välkommen hit!
När flyttade du till USA. Är du här permanent eller som jag - tillfälligt? Nyfiken, nyfiken! :)
Känner igen mig i kommentaren Johanna, har bott i Australien och det är svårt att upprätthålla den dialekten här i USA, de förstår ju inte vad man säger, så jag pratar någon rotvälska istället, inte alls bra. Men så fort jag hör en australiensare så flyter det hur bra som helst!
Hoppas kursen blir skoj!
Gabriella.
Tack. Det kommer så klart rapport. :)
Är gift med en amerikan och nu är det tänkt att vi ska bo här permanent. (sverige känns dock överlägset på många sätt). Kom hit 22 okt, så jag har inte varit här särskilt länge. Just nu känns det som om jag inte bor någonstans innan alla papper är klara. Jag får ju knappt göra någonting... Tack och lov att vi har en hund:)
//Anna i CO
Anna.
Oj, då är ju du ännu nyare här än jag! Bodde din man i Sverige förut? Jag sa ju att jag är nyfiken ..! ;)
Lycka till med allting och hör gärna av dig igen!
Skapade mig en blogg idag. http://annacolorado.blogspot.com/
Ska försöka hålla den uppdaterad. Du kanske kan guida en förvirrad svensk!?
Anna i CO.
Kul! Jag har redan hälsat på!
Skicka en kommentar