Detta land är fyllt av regler.
Så otroligt fyllt av regler.
Ringde till ett företag för att efterlysa en
faktura.
En faktura alltså.
En sådan som man ska betala.
Men.
Ett stort irriterande men.
Eftersom det är Herr Makes namn som står
på papperen måste det vara han som ringer.
Det måste vara han som efterlyser räkningen.
Det måste vara han som anger vår nya adress.
Höll på att börja koka av ilska (det händer inte ofta)
och drämde till med ett kraftfullt:
"But I just want to pay. This is crazy!"
Det känner jag mig mäkta stolt över.
1-1 liksom.