måndag, februari 06, 2012

då och nu

Den ene av oss har fått större fötter och
sticksigare kinder.

Den andra mjukare midja och knakiga
knän.

Men att det gått sjutton år sedan den där
magiska natten i februari.

Det har jag lite svårt att förstå.

Då.
Och nu.

15 kommentarer:

Lotta sa...

Ah,så fint! Bilden på er två.

Ja, vart tar tiden vägen. Det känns som igår men ändå inte.

Kram!

Helena sa...

Fast ni är lika fina nu som då i alla fall :o)

Elisabet. sa...

Tänk, jag minns ännu en bild från lokaltidningen Ystads Allehanda.

Den visade den rara barnmorskan Karin - nyss hemkommen från Grekland - där hon, tillsammans med dom tre sönerna, firat sin 50-årsdag.

Där stod hon, utanför stationen, med sönerna runt om sig och sällan har jag så tydligt sett glädjen i att detta med ha barnen omkring sig.

Och stoltheten.
Lyckan, helt enkelt.

Det tänker jag på när jag ser dden här fina bilden av dig och din son.

Just den där glädjen.

lilla.u sa...

så fina bilder.
så mycket känslor!

Desiree sa...

Vilken fin bild på er två. Tiden rusar iväg allt för snabbt. Ibland känner man att man verkligen inte hinner med.
Kram!

Helene S Lundberg sa...

Ser att även du numera är kortare än "barnen". Visst känns det konstigt. Kram

Anonym sa...

Vilken fin Bild av mor och son!
MoP

Annika sa...

GRATTIS!!!
OCH finfina Bilder också!
Time flies!
Huggies!!

bettankax sa...

Underbara bilder:)Så häftigt, på ena bilden tittar du ner på din fina son. På den andra får du titta upp:)
Härligt med vuxna barn oxå, kan du tro:)

Sandra sa...

Jag är den känslomäniska jag är, aldrig förnekat. Men den där bilden berör mig. Åh. så fin.

Turtlan sa...

En otroligt fin tillväxt under 17 år :-))
Bästa placering som kan göras ;-)

Nej, jag jobbar inte på bank. Tankarna fladdrade bara iväg när jag såg bilden på Dig och sonen nu ett huvud längre än sin mor.

Grattis till sonen på födelsedagen!

Saltistjejen sa...

Åååå så fint! Både bilderna och texten Anna. De berör. Och jag tänker att en dag kommer även min dotter vara 17 och jag själv mjuk som fasiken i midjan. Knäna har redan börjat knaka.. ;-)
Kram!

Christina sa...

Vilken fin bild på er!

anna of sweden sa...

lotta
Ja, precis så är det. Det gäller bara att hänga med för det lär gå minst lika snabbt i fortsättningen också.


helena
:)


elisabet
Ja, en glädje är det. När barnen var små var jag rädd att det skulle bli tråkigare att vara mamma när de blev större, men så är det ju inte. Varje tid är fantastisk på sitt sätt. Även om jag föredrar bebisfötter framför 45:or. :D


lilla.u
Och jag blir lika sentimental varje gång barnen fyller år.


desiree
Ja, det är ruskigt vad snabbt det går.


helene
Än så länge är Klara snäppet kortare än jag, men det är nog bara en tidsfråga. En mycket märklig känsla.


mop
Tack! Blir ni också lite sentimentala? ;)


annika
Ja, verkligen. Man får bara försöka hänga med.


bettankax
Varje tid har verkligen sin tjusning även om det ibland kan vara svårt att hänga med i svängarna. Steget från att vara jättemycket behövd till att vara lite mindre behövd var lite chockartad, tycker jag. Med tre barn i samma ålder blev det så tydligt och så abrupt.



sandra
Tack. Så glad jag blir.


turtlan
Ja, det är verkligen en fin placering.


saltistjejen
Oj, oj, oj. Redan knak i knäna? ;)


christina
Tack!

Fröken Anki sa...

jättefin bild!
Så ni har också en 6 februari-pojke! Dom är fina dom! :)
kram