tisdag, september 20, 2011

på eftermiddagen

Ett barn tar bussen till köpcentrat.

Ett annat tar cykeln till frisören.

Och jag.

Jag försöker vänja mig vid att inte
längre behöva skjutsa överallt.

3 kommentarer:

Peace in mind sa...

Ganska mycket frihetskänsla, men kanske också lite avsaknad av kontroll. Kan jag tänka mig, och drar mig till minnes några år bakåt i tiden...

Svårt det där när de växer ifrån de behov som man själv på ett sätt skapat.

Jag är så övertygad om att du klarar även den omställningen, kram!

anna of sweden sa...

peace in mind
Jag tycker att det är en mycket märklig känsla. Och det kom så abrupt.

Annika sa...

Måste vara så sköööönt!!
Tycker jag alltså, men jag förstår att det är dubbelbottnat.
Huggies!