lördag, januari 09, 2010

plinkeliplonkeliplonkeliplink

Den där pianostämningen var inte
så dum ändå.

För oj, vad han spelar, Herr Make.

Man kan nästan tro att man bor i
en pianobar.

8 kommentarer:

mammigranten sa...

LÅter härligt!
Tar han emot önskelåtar också?
Har ni bartender med?
Kram

Nora sa...

Tack för alla kommentarer på min blogg! Jag blir åxå glad av kommentarer!

Kram Nora

Saltistjejen sa...

låter härligt! kanske ska du fixa varsin cocktail och smyga upp med till pianot?!? :-)

Linda K sa...

vilken lyx! har får man spela radio eller cd...

milla sa...

Härligt med musikalitet...här saknas den ådran...medan kusinerna ärvde allt. Piano, slagverk, blås mm dessutom foto, tekniskt kunnande etc.
Fast kreativiteten att teckna & måla föll i allafall på vår lott. Puh. Skratt.
Ha det gott och njut av musiken.Kramar Milla

anna of sweden sa...

mammigranten
Nä, det får vi nog skaffa. :)


Nora
Kul! Skönt att du är pigg igen!


Saltistjejen
Tja ... kanske det kanske.


Linda
Men det finns ju fördelar med det också. On- och off-knappen. :D


milla
Själv är jag bortom räddning när det gäller det musikaliska, men barnen har fått den genen. Det ät jag glad för.

Linda sa...

Så mysigt det låter. Finns det önsketimme?
:)

anna of sweden sa...

LindaLotta
Haha. Nä, men det måste vi ju införa! Tack för idén! :)