fredag, maj 01, 2009

språket och jag - del 2

På outleten.

Kliver in på Kenneth Cole.

Säljaren:
- Hi, how are you.

Jag:
- Good. And you?

Jag börjar få kläm på den hälsnings-
frasen nu. Fasiken vad bra jag är.
Känner mig så himla amerikansk.

Säljaren:
- You're not from here. 
  Where do you come from?

Jag:
- Swiden. I'm fråmm Swiden.

Inte SÅ bra kläm på det trots allt.

Säljaren:
- Cool.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Låter som en mycket avancerad brittiskamerikansksvenska! ;)
Ha det gott! Kram anna

Bokmalen sa...

Hi, hi, jo dom är duktiga på att tycka att det är "cool" att man kommer nån annanstans ifrån...
Hoppas ni får en underbar helg!!
Kramen, Maria

Tankevågor sa...

Jag kan tänka mig att det inte är helt enkelt att fila bort sin skolengelska. Även om man hör amerikansk engelska hela tiden, det sitter nog ganska mycket i ryggmärgen. Men det tar sig nog ska du se! ;-)

thebromanders sa...

Men visst är det lite trist att man bara behöver säga ETT (eller två...) ord, och så har de redan snappat upp att man har brytning!! Man har ju inte en chans!

Emmama sa...

Haha, sorry! ;) Samma här, får aaaalltid frågan.. Grr! ;) Kram!

Carolina sa...

det är bra berätta alla dina språkliga misstag så jag slipper göra dem nu när jag ska flytta till Kanada..=)

Veronica sa...

Hihi, jag skrattar åt dina språkhistorier :)

Kram på dig

Eva sa...

Känner på något vis igen det där. Snygg blogg förresten, snyggt upplägg och intressant innehåll.

Kersti sa...

Det är lättare att vara från annanstans i USA än i Frankrike tror jag. Dels kan man ju faktiskt lite engelska och dels kan de som bor där det också :). När jag var där i usa alltså för hundra år sedan (1975) tyckte de att jag pratade Brittisk engelska med svensk accent. Väl hemma tyckte mina kamrater att jag bräkte som den värsta, ja vet inte vad, men inte var det brittisk engelska i alla fall.

Tina sa...

Förlåt!!! Jag skrattar... men jag ser (och hör) liksom situationen framför mig...