fredag, maj 01, 2009

språket och jag - del 1

Söta K och jag har varit och handlat.

I bilen på väg hem:

- Mamma, du är den enda jag vet som 
  blandar brittiska (skolengelska) och 
  amerikanska. Det låter ganska coolt.
Upplagd av

2 kommentarer:

thebromanders sa...

Haha! Kul, min 16-åring säger samma sak! Jag tycker det är jobbigt att säga det amerikanska "a"-ljudet - som i "all". Det brittiska uttalet där a-et uttalas mer som "å" är så mycket enklare... och DET gillar min 16-åring...
Det är ju tur att de inte skäms för oss i alla fall:) Egentligen stör det mig inte så mycket egentligen, att jag har accent... men jag tycker det är jobbigt att det aldrig riktigt flyter! För det kan gå flera dagar utan att jag behöver använda mig av engelskan, så det känns alltid hackigt o dant... det skulle vara nyttigt att behöva PRATA lite oftare! De som är gifta med amerikanare har ju en väldig fördel där... eller om man har ett jobb... jag har varken eller, så... för mig är det nog tyvärr kört på språkfronten!

1 maj 2009 kl. 17:10
kalaslotta sa...

ha ha precis så säger mina killar. Mamma du pratar brittisk engelska, vi snackar amerikanska.

Jag är stolt över min blandning...den blir så komisk ibland...

1 maj 2009 kl. 17:32

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)