Typ vart nionde år.
Första gången var under studietiden.
Bussresa till Sälen.
Tredje dagen fick jag ont i benet.
Fick vila på hotellet hela dagen.
Som tur var hade jag en bra bok. Som tur
var gick det onda över till kvällens after ski.
Ett mirakel!
Nästa skidresa var också till Sälen.
Barnen var små.
Sådana där huvudfotingar på skidor.
Jag kunde med gott samvete hålla mig i barn-
backen.
Tredje gången var igår.
Jodå.
Fyrtiofem minuter härifrån ligger
nämligen en skidanläggning.
Bear Creek.
Med sjutton pister i regnbågens
alla färger.
Hur det gick?
Jo, tack.
Blåmärke på sidan.
Det är faktiskt inte så lätt att glida av liften
så där snyggt och graciöst som man ska!
Träningsvärk i vaderna.
Tänk vad många muskler det finns som
man inte hade en aaaning om!
Ont i fötterna.
Attans vad sådana där pjäxor är obekväma.
Men jag är hel.
Det får man vara tacksam för.
Risken är bara att det inte dröjer nio
år till nästa gång.
Barnen är alldeles frälsta.
Herr Make var redan frälst.
Och det är ju farligt nära till backen.
Min räddning är att det är dyrt.
Inget man kan göra varje helg.
Phu!
Bildbeviset.
12 kommentarer:
Men trots träningsvärken...visst är det härligt!? Kram Anna
Åh, jag är imponerad! Jag har sparkat mig själv lite för att jag inte tog chansen att åka utför förra veckan i Norge.
Fast så kommer jag att tänka på kollegan som ligger på sjukhus med spikad höft och tänker att man nog ändå ska se till att man är hyfsat vältränad innan man slänger sig ut i pisten.
Och mycket kan man säga om mig, men inte vältränad. :-)
Anna
Tja, jag är lite för rädd för att njuta. Ser tjusningen i det, men skulle vilja vara lite säkrare.
Katarina
Spikad höft!? Det var precis sådant jag såg framför min innan jag "susade" ner för backarna. Brrrr.
vi lät barnen åka i lördags. Så häftigt att en tvååring kan åka (bättre än sin mamma dessutom!).
Det var första gången för lillebror och andra gången för storebror. Men det blir snart igen, det var så härligt att vara i skidmiljön! Och så träfafde vi en svensk skidlärare minsann.
Kram!
Som skåning har jag liiiite svårt att se tjusningen att kasa utför på nederbörden...men man ska inte vara sämre än att man kan ändra sig.
Vem vet - jag kanske provar på det...nån dag...vilket årtionde som helst ;o)
Åh, då kanske vi ska se till att komma på vintern så vi kan åka skidor med er! Det var ju..hrm...nio år sedan ni åkte med oss :D
Visst är det härligt med skidor och visst är man mör och visst åker man hem med ett och annat blåmärke. Men blir det inte värre än så så kan man nog vara nöjd. Kram
Men duktig är du som inte brutit några ben. Det skulle garanterat jag ha gjort. :)
Hoppas att det blir 9 snöfria vintrar för din del. :)
Ha det gott.
Jamen då har du det det perfekta utgångsläget - för att åka snowboard!
Har man åkt massor med skidor i sitt liv vill jag påstå att det är direkt omöjligt att gå över till snowboard! Så omöjligt att jag bara kom halva vägen upp i liften - och det var ändå det bästa resultatet.
Ulrika
Haha, ja men då är det kanske något för mig ...
Halva vägen upp i liften sa du? Fniss.
Jag brukar ha väldigt mycket att göra så att jag tyvärr inte hinner följa med, men "åk du"! Nå, inte är det ofta och mer sällan blir det för här finns inte mycket snö, inte. Snö är enligt min åsikt väldigt vackert, men alldeles för kallt för längre vistelser : )
Marianne
Japp. Snö är vackert inifrån ett varmt hus. Inte när man kommer i allt för mycket närkontakt. Brrr.
Skicka en kommentar