tisdag, juli 14, 2009

ett noll

Längtan blev för stark.

Idag bestämde jag mig för
att cykla till stranden.

Halva vägen i varje fall.
Den delen som är alldeles rak.
Och utan backar.

Och tänk.

Det gick riktigt bra.

Ända tills jag skulle stanna.

Då blev det lite knixigt.

Men sedan utvecklade jag
minsann en teknik för det
också.

Så nu är jag på gång.

Hör ni det knäna?

Ett noll till mig.

5 kommentarer:

Linda sa...

Åh grattis, det var verkligen en seger!
Men du, lova att ta det försiktigt!!

Hemmalycka sa...

Vilken lycka!
Kram Åsa

Saltistjejen sa...

Härligt!!
Ta det försiktigt bara. Så att inte knäna hämnas...

Svensk chekchouka sa...

härligt anna, ett charmtrol som du fixar väll ett par envisa knäskâlar ;)

Angelica sa...

Wow visste väl att du var en riktigt härlig liten tuffing!!!! Och samtidigt är det kanske lite bra med mjukstart till stranden! Roligare sjukgymnastik får man väl leta efter :D

Hoppas att du har det ljuvligt hemma och att du verkligen njuter för fullt söta du!

Många sommarkramar

Angelica