Unge Herr H är iväg på segel-
äventyr.
Söta K hälsar på kompisen i
Kalmar.
Härligt att barnen har kvar
kontakten med sina vänner.
Men oj.
Oj, vad tomt det plötsligt blev
i vårt hus.
1 minut sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Passa på o vänja dig... snart blir det så alltid...
Det kommer en dag då de är utflugna och den dan kommer snabbt... trust me ;)
Kram Gissan
Den ensamheten är både smärtsam och underbar!
Ha det gott! Kram anna
Också själv här hemma! Trodde man inte för några år sedan...
Njuter av att blogga och får en massa inspiration!
Kram
Ja oerhört tomt blir det när ungarna börjar söka sig ut....
Men det är ju samtidigt bla det som vi under åratal försökt förbereda dem på; att leva livet...
Så det är bara att se nöjd&glad ut över att man lyckats få dem trygga nog att vilja erövra världen(typ hälsa på sina vänner...)!!!
Ha det!
Skicka en kommentar