ont i magen.
Jag stressar till sjukgymnastiken
och kör ett förkortat program.
Ringer Söta K och frågar om hon
är okej.
Det är hon.
Jag kör till mataffären.
Kommer hem.
Packar in alla varor.
Åh, vad det är trist att handla mat.
Pussar på Söta K.
Kikar in på bloggen.
Och möts av en massa fina kommen-
tarer.
Från både kända och okända läsare.
Oj, vad glad jag blir.
Oj, vilken blogg-kick jag får.
Som en ung - och lite magond - bloggerska
i min närhet uttryckte det.
Tack snälla!
10 kommentarer:
Jag gillar också din blogg, men har lite svårt för modereringen, eftersom jag tycker att det levande inslaget av vad andra tycker och tänker blir lite avslaget i efterhand... Därför kommenterar jag inte så ofta.
Härligt Anna! Då är vi många som håller tummarna och hoppas att du fortsätter.
Ett tag till.
Eller länge.
:)
Klart du ska fortsätta!! Jag njuter av dina fantastiska foton och inte minst dina beskrivningar om hur det "kan gå till" i Amerikat.
Ja du skulle bara våga o sluta blogga...!!!!!
You are the best and one and only, juh...
Kram på dig i bubblan :D
Men hallå!!! Här tittar man in på kvällen och ser att du får lite blogg-blues....inte bra. Så här kommer ett jublande hurra för dig och din blogg. Du är ju en fena på att skriva och en fena på att ta bra bilder. Finns ingen anledning för dig att tvivla.
Jag är inte den bästa på att kommentera men jag har dig på Bloglovin så jag missar inte ett enda av dina inlägg.
Så kör hårt, Anna. Ge oss mer. :)
mamma j
Hej igen! Vad kul att du fortfarande är kvar! Jag gillar modereringen men kan hålla med om att man tappar lite i aktualitet. Å andra sidan är jag rätt duktig på att svara och publicera snabbt. ;)
karin
:)
bettankax
Okej'rå. Ett tag till fortsätter jag väl! Nu när jag fått en överdos blogg-energi.
gissan
Kram tillbaka. Smickrare där!
kerstin
Blogg-blues är verkligen en bra beskrivning. Men nu har den gått över för den här gången. Tack vare alla härliga kommentarer. Phew!
Hmm hmm vad skulle jag då göra när jag kommer först till kontoret varje dag? Det är ju då jag hälsar på för att se hur ni har det där borta. Men kommentera, nja det blir i sanningens namn inte så ofta. Orsaken? Jamen du skriver så bra att mina kommentarer ser så vissna ut...
Stora kramar
anna
Jag vill ju inte förstöra dina morgonrutiner på kontoret, så jag bloggar väl ett tag till då. ;)
Uppskattar din blogg mycket! Både ditt sätt att skriva men också alla dina fina bilder. Sluta inte!!!!
hallinbloggar
Tack! Vad glad jag blir!
Skicka en kommentar