måndag, maj 03, 2010

lite trångt

Hemmafrububblan.

Jag har skrivit om den ibland.

Om att den kan kännas lite
trång.

Och lite oinspirerande.

Och lite tråkig.

Idag är en sådan dag.

När jag längtar bort.

När jag längtar hem.

När jag längtar efter familjen
i Swiden.

När jag längtar efter ett jobb.

Där jag får vara kreativ.

Och lite smart.

Och lite utmanad.

Sådant längtar jag efter idag.

När hemmafrububblan känns
trång.

Alldeles för trång.

23 kommentarer:

Sara sa...

I hear you!
Det är ju sådär... Men du får väl ragga upp någon trädgårdsmästare eller börja starta intriger i grannskapet, desperate housewife-style?

Marianne sa...

Hoppas bubblan spricker snart så att du kan andas ordentligt igen! Jag kan känna så med den sociala bubblan här i Kairo, men jag vet ju att den snart spricker.

Kramar!

Susanne sa...

Kan nog förstå din känsla även fast jag ibland känner att Jösses så skönt det vore att bara gå hemma.... Men jag är rädd att det kommer saknas något. Att jobba natt som jag gör är helt perfekt för då när jag har min 9 dagars ledighet/återhämtning så hinner jag känna mig riktigt ledig och faktiskt så är det riktigt kul och inspirerande att gå till jobbet igen. Sen när jag jobbat mina hästpass så är det vansinnigt skönt med ledigheten igen.... Aldrig blir man nöjd...=)

Saltistjejen sa...

Hm, just idah kasnke vi ska byta då`För ust nu känner jag att jag längtar efter lite ro. Lite icke-stress. Lite tid. Lite jag-behöver-inte-vara-så-smart-hela-tiden...
:-)
Kramar!!!

Mimmi sa...

En annan sitter här på jobbet och önskar att man slapp jobba, och fick vara en hemmafru istället ;o)

Livet på Citronodlingen sa...

Känner igen det där, tur att det bara är vissa dagar som det känns så mycket...

Anna sa...

pepp pepp pepp!
det är trist att vara fast i bubblor, hoppas den spricker snart!

kristinak sa...

Visst kan det kännas så ibland! Jag kan bli så, så trött på hushållsarbete, att inte ha nåt riktigt att hugga tag i. Men snart flyttar vi hem och då blir det heltidsjobb och då kommer jag minsann att sakna mina tomma hemmafrudagar!

eastcoastmom sa...

Jag går med i klubben. Och så är det ganska ensamt att vara housewife.

Fröken Anki sa...

Känner igen mig! Ibland blev den väldigt trång. Hoppas den spricker snart så att du kan njuta av våren och värmen!
kram

Anonym sa...

Butik på nätet?

anna of sweden sa...

sara
Trädgårdsmästare borde man absolut ha. :)


marianne
Ska bli så spännande att så småningom höra om din återflytt till Swiden.


nattsyrran
Det är det där med balans. Man behöver båda världar - vettig sysselsättning (som i och för sig inte måste vara ett förvärvsarbete) och bra fritid.


saltistjejen
Ja! Vi kan väl byta några dagar. Jag hade säkert gjort succé på ditt labb. Eller inte ... :)


mimmi
"Gräset är alltid grönare ..."


helena
Just nu är jag inne i en sådan period. Men det går ju lite upp och ner.


anna
Tack. Tack. Tack. :)


kristina
Jag vet precis vad du menar. Och jag vet ju att jag också kommer att sakna det här livet när jag börjar jobba så småningom.


eastcoastmom
Väldigt ensamt faktiskt. Synd att vi inte bor lite närmare varandra. Då kunde vi har klubbmöten. :)

Anna @ Amerikana sa...

Jag håller med, här bortifrån Cali. Vi får komma på någé kreativt att göra. Snart kommer Green Card:et som ett kort på posten, o då får vi se vad en kan hitta på. Kram.

mammaxtre sa...

När jag var mammaledig med min yngsta son kände jag mig som en hemmafru. Samma visa varje dag. Det blev trist och jag längtade till jobbet. Att fatta snabba beslut blev en dröm. Nu kan jag berätta att även jobbubblan blir trång. Nu skulle jag bli världens bästa pensionär. Fler barn ska jag ju inte ha (to old). För ung för att bli pensionär är jag också... Oavsett blir bubblan trång ibland. Om jag vore du skulle jag uppskatta livet som hemmafru. Få förunnat tänker jag.

Kram till dig från mig

Anonym sa...

Får du inte jobba eller har du valt att inte göra det pga att barnen behöver din tid? Kanske kan du hitta ett volontärjobb som du kan jobba med två-tre dagar i veckan, om det är helt oavlönat så behöver du inte arbetstillstånd (om det är problemet med medföljarvisum). Jag kanske har missförstått er situation men jag trodde att ni bodde i US for good? Har jag fattat fel?
Jag gillar i alla fall din blogg mycket och även om du kanske känner att din bubbla är trång så är det både inspirerande och känns stor för många av oss som får förmånen att titta in :-)

Tina sa...

Du reagerar helt naturligt! Precis som andra reagerar på på ekorrhjulet där de springer mellan jobb-dagis-skola-hem-fritidsaktiviteter. Det är lätt hänt att vilja ha det man inte har. Det går ju upp och ner i livet. Du kommer snart upp igen. *pushar på uppåt*

anna of sweden sa...

anna
Tror att vi är många som känner likadant. Och det är väldigt skönt att höra att jag inte är ensam.


mammaxtre
Men då förstår du vad jag menar. Att man behöver få lite stimulans utifrån. En mix hade är bäst. Lite jobb (eller någon annan form av sysselsättning) och lite ledighet.


anonym
Tack för en fin kommentar.

Jag kan jobba om jag vill. Jag har arbetstillstånd, men har valt att inte göra det. Det känns som att det skulle vara svårt att få vardagen att gå ihop då. Men jag har funderat på någon form av praktikjobb. Får se om jag kan få till något sådant i höst. Eller om jag kanske kan studera på något universitet här. Hittills har jag läst på distans i Sverige. Men det blir väldigt ensamt i längden.


tina
Tack för pushningen. Precis så är det. Ett ekorrhjul av hemmafruliv. ;)

Lotta sa...

Nej, dessa dagar är inte så roliga. De kan komma fast man egentligen har det hur bra som helst. Men du sätter fingret på vad som är viktigt (tycker jag) här i livet: familj, hem, något att göra, att känna sig behövd, smart och duktig ibland. Vanlig underbar vardagslycka.
Hoppas bubblan har sprukigt för denna gång :-)

Västmanländskan sa...

Ja, kan du inte komma hem igen och så hittar vi på något kul och utmanande jobb där vi kan vara kreativa tillsammans!

Ulrika sa...

Hej Anna

Här kommer en lite sen kommentar, jag har varit så busy men vet inte med vad! Se, det är det som är kruxet med denna lilla bubbla. Mycket man fixar med och står i med under dagarna syns helt enkelt inte, så ens jobb kan kännas väldigt otacksamt. Min räddning är mina kompisar. Varje morgon och eftermiddag lämnar och hämtar jag min dotter på skolan och står då och pladdrar med alla andra hemmamammor. Det är väldigt socialt och jag har fått så många fina vänner på detta sätt. I USA är det ju tyvärr annorlunda, man går med barnen till skolbussen och träffar kanske inte alls några andra, likasinnade vuxna då. Många mammor här i England hjälper även till några timmar i barnens skola varje vecka. Jag vet inte hur det är i USA, men är säker på att dina barns skola skulle kunna ha stor nytta av din konstnärliga och kreativa talang. Kanske någon förmiddag här och där, så att du ändå kan vara hemma när barnen kommer hem från skolan. Som du nämnde är det ju också ba att gå på kurser i det landet som man bor i. Jag fick vänner för livet när jag pluggade psychoterapi här i UK - nu gäller det bara för mig att börja använda mina kunskaper och börja jobba som psychoterapeut, men det är ju en annan historia - just nu är jag ju en väldigt busy hemmafru så vem har tid att jobba då! ;)

anna of sweden sa...

lotta
Ja, just nu känns den lite mindre trång.


västmanländskan
Ja, det gör vi.


ulrika
Tack för din fina kommentar. Det värmer att ha så trevliga bloggläsare. Sådana som bryr sig.

Detta är mitt sjätte år som hemmamamma. Och det är så jag ser mig själv. Som hemmaMAMMA. Jag har njutit och varit oerhört tacksam över att kunna tillbringa så mycket tid med barnen. Men det här sista året har det känts trögare. Mer ensamt.

När vi bodde i Portugal hade jag de där sociala kontakterna som du skriver om. Jag träffade andra föräldrar. Småpratade. Ta en kopp kaffe. Var aktiv i skolan. Så är det inte alls här. Barnen tar sig till och från skolan utan mig och de andra föräldrarna träffat jag i princip aldrig.

Sedan är ju barnen mer självgående nu när de är lite större vilket ger mig mer egentid - som jag inte riktigt vet hur jag ska fylla.

Men nu har jag börjat leta kurser här i USA inför hösten. Så kanske kan jag plugga och träffa lite folk när jag kommer tillbaka hit efter sommaren (som jag är oerhört glad och tacksam över att kunna spendera i Sverige).

Stor kram!

Ulrika sa...

Ja, USA verkar annorlunda och lite svårare att lära känna folk där om man är nyinflyttad. Det blir ju också som du nämnde färre tillfällen när barnen blir större, de sköter sig ju mer själv och behöver inte mammas hjälp till att tex ordna playdates - som såklart dina tonåringar inte skulle kalla det ;)
Jag har också verkligen njutit av åren som hemmamamma. Min syster kallar mig för lyxhustru och det är verkligen en lyx att kunna vara hemma när barnen är små (även också himla jobbigt ibland).
Nu har du ju sommarsverige att se fram emot. När du kommer tillbaka till USA igen efter vad jag kan tänka mig blir en väldigt social sommar kanske det känns skönt att få lite egentid igen. Och höstkurser i USA låter väldigt trevligt. Jag älskar att gå på kurser!
Kram på dig!

anna of sweden sa...

ulrika
Kram!