gänget.
Ett tiotal svenska kvinnor i den
amerikanska förskingringen.
Fika, skratt, prat.
Och lite, lite (hm) bokdiskussioner.
Igår var hela familjen bjuden på
middag.
Hemma hos Herr Makes svenske
kollega.
Och hans lika svenska familj.
Amerikaner och det amerikanska
språket i all ära.
Men vad härligt det är att få umgås
på svenska.
Man kan ju till och med skämta.
Och bli förstådd.
I de flesta fall åtminstone ...
12 kommentarer:
alltsâ om det är nât jag saknar är det svensk humor!
Så härligt! ATt få umgås och prata svenska. Det var ju ett tag sedan du hade mor och far runt omkring dig i alla fall!
Kram Anna
Låter mysigt och skönt att få prata sitt eget språk och att skämta utan att behöva fråga sig själv hela tiden om det är passande skämt eller ej.
Ha det bra
Camilla
Vad skönt att ni har svenskar omkring er. Hoppas kvällen blev trevlig.
Kram Åsa
Det kan verkligen vara jobbigt när man inte kan uttrycka alla nyanser. Bokklubb låter spännande läser ni böcker på engelska eller svenska?
Hahaha, ja det kan bli himla fel när man försöker skämta på engelska ibland. Håller fullständigt med dig där. Dels är kulturen annorlunda och dels hittar jag inte alltid de rätta orden...Ha en trevlig söndag kväll...har du förresten råkat snubbla över springmattan något mer ;)
Svensk chekchouka
Svensk humor och kvicka kommentarer - går ju inte på annat språk.
Anna
Precis.
Camilla
Nä, det blir aldrig det samma på ett annat språk. Så skönt att prata svenska.
Åsa
Tack, det blev den. :)
Kersti
Usch, jag tycker det är väldigt frustrerande. Som min son uttryckte det; "Det är svårt att vara sig själv på ett annat språk."
Taina
Jag har TÄNKT på den. Springmattan. Räknas det? ;)
Bra kommentar! "Det är svårt att vara sig själv på ett annat språk". Svårt att lära känna någon annan på djupet på ett främmande språk också. Tyvärr.
Åhh känner precis igen mig. När vi bodde utomlands så hade vi också en svensk bokklubb som innehöll mer skratt, mat, fika och vin än bokprat men ack så befriande det var att bara prata svenska och umgås med svenskar. Våra barn gick på internationell skola så det var i och för sig en av behållningen att man träffade folk från andra länder, men de svenska andningshålen är ett måste!
/ Amelie
Ulrika
Här känns det jättetydligt. Man kan få bekanta men inte nära vänner känns det som. Kanske när man bott här lite längre.
Amelie
Ja, det är verligen andningshål!
Det var kul att ses igen! Tyvärr kan jag inte komma på de tre (3) nästa bokklubbsträffarna... Tråkigt, men ibland blir det så. Du tar jättefina bilder! Kram från Annika
Annika
Ja, det var himla trevligt! Synd att du missar de kommande träffarna. Men vi ses kanske i något annat sammanhang.
Kram!
Skicka en kommentar