och där kom tidningen

Tidningsutdelning the American way.

månadsbilden - februari 2009

Imorgon är det mars.

Det innebär inte bara att det är 

den första vårmånaden.

Tjoho!

Utan också att det är dags för den

andra månadsbilden.

Idag var jag vid min lilla "creek" och

fotograferade.

Då tyckte jag att det såg precis likadant 

ut som förra månaden.

Men ack så fel jag hade.

Det insåg jag när jag jämförde bilderna 

efteråt.

Det är ett helt annat ljus nu än i januari.

Ett varmare ljus.

Ett löfte om vår.

Nej, jag lovar. Inget Photoshopande!

Så.

Tam tam tam tam.

Får jag presentera.

Min MÅNADSBILD i FEBRUARI 2009.

En lista på alla månadsbildsbloggare finns hos Camillas Foto

idag är det vår

16 grader.

Sexton svenska grader!

Och längs vägarna poppar 

mäklarnas skyltar upp.

"Hus till salu."

Ett vårtecken så säkert som

något.

dags att deklarera

I år deklarerar vi i 

tre länder.

Sverige.

Portugal.

Och USA.

Slå det om ni kan!

finklätt

I skolan häromdagen.

Två av Söta K:s kompisar 

var finklädda.

Som i klackskor och lilla 

koftan.

"Wow, you look good."

Sa Söta K.

Och fick veta att klädseln var 

för mattelärarens (!) skull.

Flickorna skulle nämligen ha 

matteprov.

Och finklädda elever hade lovats 

extra credits på provet.

extra credits=extra poäng

!???

Jag säger ingenting.

Det är nog bäst.

PS 

Söta K har en annan mattelärare och

jag ska aldrig mer klaga över att hon 

ger sina elever läxor över helgerna. 

Det finns det ju i varje fall någon

mening med.

torsdagsfundering

Vad konstigt det känns.

När ens lille plutt inte är 

någon liten plutt längre.

När flickorna ringer och 

vill gå på date.

När lille pluttens klass-

kompisar har girlfriends.

Och går hand i hand.

Vad konstigt det känns.

När föräldraskapet är 

på väg in i en ny era.

på engelskalektionen

Fröken Engelska berättar hur 

hennes vecka varit.

Vad hon gjort sedan vår förra 

lektion.

Hon berättar om sitt kärleksliv.

Eller rättare sagt.

Hon berättar om jakten på sitt 

kärleksliv.

Fröken E är femtioåtta år.

Hon är singel.

Och hon dejtar.

Hjälp vad hon dejtar.

Hon dejtar unga män.

Och äldre män.

Dock inte gamla män. Nope.

Hon dejtar rika män.

Och snygga män.

Dock inte fula män. Nope.

Hon dejtar frånskilda män.

Och hon dejtar änklingar.

Änklingar är att föredra.

Det finns ju någon anledning till 

att en frånskild man är frånskild.

Menar Fröken E.

Ibland dejtar hon även gifta män.

Men bara om hon inte känner till 

att de är gifta.

Den lilla detaljen brukar nämligen de gifta 

männen glömma att berätta före dejten.

"And how about you. How was

  your week?"

Frågar plötsligt Fröken E.

"Jo. Ähum. Den var väl bra. "

Säger jag.

"Jag går ju de där kurserna." 

"Och så bloggar jag."

"Och tvättar."

"Och handlar mat."

"Och hjälper barnen med läxorna."

"Och ... Tja. You know."

Säger jag.

Och känner mig lite tråkig.

Men bara lite.

Mest är jag glad.

Över att ha en alldeles egen Herr 

Make.

Som varken är fattig, ful eller från-

skild.

Puss på dig Herr Make!

betyg, diplom och munkar

På barnens middle school är den

andra betygsperioden avklarad.

Den andra av årets fyra betygs-

perioder.

Är man duktig får man dessutom

diplom.

Och en inbjudan till donut social.

På donut social samlas alla i mat-

salen.

Och mumsar på munkar.

Alla som har bra betyg alltså.

Eller som kämpat extra hårt.

De andra får stanna kvar i sina 

klassrum.

Vad säger ni?

Kan detta vara något för Sverige 

att ta efter?

Socialisera med semlor?

Mysa med muffins?

Nej men.

Hur tänkte jag nu?

I Sverige har man ju inga betyg.

Ingen post och inga betyg.

Men lite muffins-mys skulle man

ju kunna ha ändå.

Det lönar sig att få bra betyg. Då får man äta donuts i skolan.

bloggerskan goes bizzi

Min vår går i förkovrans tecken.

Jag går nu inte bara en kurs.

Digital bildbehandling.

Utan två kurser.

Det ni!

Har precis börjat en kurs i grafisk 

design och kommunikation.

På distans.

På Berghs School of Communication.

I Stockholm.

En liten dröm som går i uppfyllelse.

Men oj.

Vad bizzi jag är nu då.

barnkunskap på riktigt

Inklämd mellan slöjdssalen och hem-

kunskapen ligger den.

Barnkunskapssalen.

Där har Unge Herr Teen barnkunskap 

varannan dag.

Under några veckor.

Barnkunskapssalen är inredd som en 

liten förskola.

Med ministolar och minibord.

Med dockor och bilar.

Pärlor och saxar

Lim och kritor.

Och barn.

Jo.

Livs levande små femåringar.

Det är sant.

Jag är alldeles fascinerad.

Vad är det för barn?

Var kommer de ifrån?

Är de uppfödda i fångenskap?

För att tjäna som undervisnings-

material på skolan?

Skojar bara.

Jag har bett Unge Herr Teen att ta reda 

på lite mer i denna ytterst märkliga fråga.

Men hittills han inte fått någon klarhet.

Allt han vet är att de där mystiska små

femåringarna verkar trivas bra.

Att de har en egen lärare.

Plus barnkunskapsläraren och åttorna.

Att de gillar sagor.

Och att slå sönder tangentbord!

lycka är ...

... att vara borta från Sverige i flera år 

och ändå ha kvar sina fina vänner.

Att lyfta på telefonluren och prata.

Prata.

Prata.

Prata.

Som om vi sågs igår.

till lilla svärmor

Hipp hipp hurra på din dag!

Hoppas att du har det bra långt

där borta i Spanien.

Vi får gratulera dig lite bättre 

när vi ses i sommar.

Bjuder du på bad i poolen och 

mumsig stek då? :-)

Många kramar!

Svärmor Gun som inte bara är allra bästaste svärmodern. 

God stek lagar hon också. Den längtar vi efter hela året.

får jag presentera ...

Knight Armour.

Färgen man aldrig kan få nog av.

Titta så glad Unge Herr H är för sin nya fondvägg.

oscarsgala

Nu har jag precis kommit tillbaka

från Oscarsgalan.

Himla bra plats hade jag.

Första parkett faktiskt.

Första parkett och mjukisbyxor.

En trevlig kombination.

Oscarsutdelningen?

Tja.

Ganska förutsägbar.

Nä.

Väldigt förutsägbar.

Slumdog Millionaire blev årets 

film.

Kate Winslet fick en Oscar för 

bästa kvinnliga huvudroll.

Sean Penn för bäste manlige huvud-

roll.

Penelpe Cruz prisades för sin kvinn-

liga biroll.

Och Heath Ledger.

Han fick en postum Oscar för bäste 

manlige biroll.

Precis som väntat.

Usch. Hans död var så tragisk. Så onödig.

Inga större överraskningar alltså.

Inga överraskningar och inga skandaler.

Jo förresten.

Sean Penn glömde att nämna sin fru i 

tacktalet.

Det är ju faktiskt snudd på skandal.

på byggvaruhuset del I

Herr Make och jag köpte färg igår.

Till en fondvägg i Unge Herr H:s 

rum.

Fyra liter köpte vi.

Eller rättare sagt.

Vi  t r o d d e  att vi köpte fyra liter.

Av någon anledning tänkte vi inte

på att man mäter i gallon i USA.

En gallon är 3,8 liter.

När säljaren blandat färdigt stod vi 

alltså där med sexton (!) liter färg.

Som inte kunde lämnas tillbaka eftersom 

den var specialblandad.

Jäklar vad vi måste måla nu.

Det får nog bli en fondvägg i Herr 

Makes och mitt sovrum också.

Knight's armour heter färgen.

Armour.

(=rustning)

Nästan Amore alltså.

Passar ju himlans bra i ett sovrum.

på byggvaruhuset del II

Vi köpte inte bara färg på bygg-

varuhuset.

Vi köpte en byggställning också.

Och den där ställningen skulle 

förstås transporteras hem.

På takräcket.

Herr Make hade inga problem

att lyfta.

Men jag.

Attans vad tungt det var.

- Jag kan inte, grimaserade jag

  efter stunds kämpande.

Precis då körde en stor lastbil in

på parkeringsplatsen.

Just som den skulle passera oss 

stannade den.

Ut klev chauffören.

Gick fram till mig med bestämda 

steg.

Tog tag i den stora kartongen.

Slängde (med Herr Makes hjälp) upp 

den på taket.

- Oh, thanks, sa jag och log soligt.

- Thank you so much, sa Herr Make.

Killen sa ingenting.

Inte ett ord.

Inte en min.

Hoppade bara in i sin lasbil igen.

Och körde iväg med en rivstart.

Kvar stod vi med förvånade miner.

Och kunde konstatera.

Att det här med service och hjälp-

samhet.

Det är de duktiga på.

De där amerikanerna.

he's back

Herr Make är hemma

igen.

Back from England.

Back from London.

How mysigt.

fotograferande poet

På kursen.

Den i digital bildhantering.

Som jag är uppslukad av för tillfället.

Där nämns olika kategorier 

av fotografer.

Jägaren.

Hantverkaren.

Berättaren.

Och poeten.

Tror att jag känner mig mest 

hemma i den sista kategorin.

Poeten.

Dagens poetiska (?) bild.

Att åldras med värdighet.

skrattar bäst som skrattar sist

Familjens unga herrar spelar basket

på uppfarten.

I USA måste man spela basket på uppfarten.

Det hör liksom till.

Två tjejer strosar förbi.

- Hi! säger de till Unge Herr Teen.

- Do you want to walk with us?

Njäe.

Unge Herr Teen är inte så promenad-

sugen.

- Maybe another time, svarar han.

Han är ju artig.

Bredvid står lillebror och fnissar 

förtjust.

Nästa dag träffar lillebror den ena av

tjejerna i skolan.

- Det där är Unge Herr Teens lillebror,

  berättar hon för sina kompisar.

- What a little sweetie! utbrister

  kompisarna.

Jojomensan.

Där fick han.

Den lille sweetien.

Skrattar bäst som skrattar sist.

skönhetsideal

Den där kursen i digital bildbehandling.

Himlars vad kul.

USA. Skönhetsbehandlingarnas förlovade land.

det där med posten

Vad säger ni om det här då?

Posten i USA kör med lördags-

utdelning.

DET gör väl ändå inte den svenska

Posten? :)

För det delas väl fortfarande ut post?

visste ni att ...

... man kan betala med kreditkort

på Posten i USA.

Det kan man väl inte i Sverige?

vi underhåller svenskan

ALFAPET. Ett bra (och kul) sätt att hålla svenskan vid liv när man bor utomlands.

vår näste idol?

Danny gick vidare.

Danny Gokey.

Skulle inte förvåna mig om

han vinner hela Idol.

Kom ihåg var ni hörde det 

först.

american idol

American Idol pågår för fullt här i

Det Stora Landet.

Under tre veckor ska finalisterna 

väljas ut.

36 deltagare är kvar.

Tolv av dem möts varje vecka.

I direktsända deltävlingar.

TV-publiken avgör.

Och juryn gör sitt bästa för att hjälpa 

eller stjälpa.

Jag har redan min favorit klar.

Danny Gokey.

Ikväll får vi se om han går vidare.

Spänningen är olidlig.

Som en gammal programledare ut-

tryckte det.

dum, dummare, t-mobile

Herr Make är på bizznizz-resa.

I London.

Igår ringde han från hotellet.

Berättade att hans mobil inte fungerar.

Undrade om jag kan kolla med opera-

tören.

Visst sa jag.

Och ringde T-Mobile.

Förklarade att Herr Make befinner sig i 

Europa.

Utan att kunna ringa.

- Skulle du vilja hjälpa mig att aktivera

  tjänsten för internationell användning?

Undrade jag.

- Sure. Vem står för abonnemanget?

- Herr Make.

- Och vem är du?

- Fru Maka.

- Då kan jag inte hjälpa dig. Herr Make

  måste  själv ringa.

- Men han är ju i London. Hans telefon

  fungerar inte. Det är därför jag ringer.

- I'm sorry ma'm.

- Men om jag hade sagt att jag var Herr Make? 

  Då hade du kunnat hjälpa mig?

- Sorry ma'm.

- För du kan ju inte veta om jag är Herr Make

  eller Fru Maka.

- Sorry ma'm.

- Okej ... grrr ... tack ... grrr .... ändå ... grrr.

Sa jag.

Och avslutade samtalet.

Men vad fasiken.

Skam den som ger sig.

Så jag slog numret på nytt.

- T-Mobile. How can I help you?

- Hi. My name is Herr Make. 

- Hi.

- Skulle du vilja hjälpa mig att aktivera

  tjänsten för internationell användning?

- Sure. No problem.

Update:

Sedan fungerade det ändå inte.

Det visade sig att den internationella

tjänsten endast gäller Mexico och Canada.

Det är ju som att säga att en inter-

nationell tjänst i Sverige bara gäller

Danmark och Norge. Typ.

vi tuggar svenskt*

Titta vad vi hittade i lokala lilla matbutiken.

* Visserligen ägt av italienska Barilla nuförtiden. Men i alla fall.

sudderi, suddera

Tittade på TV i går kväll.

Gamla avsnitt av America's 

Next Top model.

Ytterligare en serie som jag missat

under mina år i Portugal.

En av modelltjejerna rökte.

Ingen bra förebild tyckte 

producenten.

Och suddade bort cigaretten

från TV-bilden.

Oj, vad det suddas här.

Inte ett TV-program utan sudd.

Ett suddat varumärke.

Ett suddat långfinger.

En suddad mun.

Som säger fula ord.

Sudderi.

Suddera.

I absurdum.

vardag igen

Igår firades President's Day i USA.

En "federal holiday".

Från början tillägnad George

Washington.

Som fyllde år i februari.

Hur mycket dagen egentligen firas

vet jag inte.

Men affärerna lockar i varje fall

med REA.

Någon som är förvånad?

Sale. Sale. Sale.

Och barnen är lediga från skolan.

Söta K firade med att gå på bio

med en kompis.

Jag och pojkarna firade (well) på

IKEA.

Unge Herr H behövde lite saker till sitt rum.

Herr Make?

Nä, han var inte ledig.

I USA väljer man nämligen själv

vilka helgdagar man vill ta ledigt.

Sex helgdagar per år får man ta.

Och President's Day.

Nja.

Kändes väl inte så lockande att

plocka ut en ledig dag för.

Sorry Mister President.

Rättelse:

Har nu lärt mig att de där sex valfria

helgdagarna inte är någon allmän amerikansk

bestämmelse. Det verkar vara olika från

företag till företag. 

Rätt ska vara rätt. 

Tur att jag har bloggvänner som kan guida

mig i den amerikanska djungeln. :)

visste ni att ...

... i USA kostar en liter bensin strax över 4 kronor.

nanny 911

Ibland tittar jag på Nanny 911.

Nannyakuten, tror jag att det heter i Sverige.

Himla skojsigt TV-program.

Stökiga och bråkiga barn blir nya och

harmoniska barn.

På bara några dagar.

Taa-daa!

Häromdagen såg jag några mammor i 

affären.

De hade verkligen anammat Nanny-

filosofin.

De pratade med sina barn om guld-

stjärnor.

De uppmuntrade.

Förklarade.

Och tillrättavisade.

Allt på äkta Nanny-manér.

Hjälp, vilket genomslag TV-programmet

har fått tänkte jag.

Och log lite för mig själv.

Men sedan insåg jag.

Det var på riktigt!

Det var två nannysar ute på uppdrag.

Två nannysar.

En mamma.

Och hennes två små pojkar.

Som skulle lära sig att "uppföra sig" i 

en affär.

Uj, uj, uj.

Ibland tror jag att jag lever i en

låtsasvärld.

I en amerikansk låtsasvärld.

♡♡♡♡♡

Från min alldeles egne prins Valentine.

biokänsla på museet

I fredags var barnen lediga.

Parent Conference Day.

Denna "parenten" skulle dock inte på

någon conference.

Så vi begav oss till Philadelphia.

Till Franklin museet.

Och deras omtalade Narnia-utställning.

In genom garderobsdörren.

Ni som sett filmerna vet vad jag menar.

Snöfall från taket.

Ni som sett första filmen vet vad jag menar.

Och sedan snitslad bana bland kläder

och rekvisita från filmerna.

Det var en trevlig utställning.

I varje fall om man sett filmerna.

Men framför allt ett jättefint museum.

Ett sådant där prova-känn-experimentera-

och-lär-dig-en-massa-på-kuppen-museum.

Bra museum är kul.

Bra museum där det säljs popcorn och

läsk är ännu kuligare.

Det gjorde det på Franklin.

Så klart.

Det här är ju USA.

Popcornens och coca-colans förlovade

land.

näe

Nu snöar det igen.

alla hjärtans på er!

Till Valentine har Herr Butiksföreståndare slagit på stort och köpt in röda tulpaner till sin affär. Jo, minsann.

hälsning från russin

"Voff.

Tack för era krya-på-dig-hälsningar!

Voff. Voff.

Särskilt tack till er som säger att jag är söt.

Voff.

Visst.

Matte har lärt mig att det är det inre som

räknas.

Men ändå.

Man kan ju ha ett vackert yttre också.

Det har jag.

Om jag får säga det själv.

Hur som helst.

Nu är benet bättre.

Inget haltande mer.

Och ingen veterinär.

Tänkte att ni ville veta.

Voff. Voff"

jubileum

Nu firar vi sex månader som amerikaner.

Time flies.

Tänkte jag säga.

Men det stämmer inte riktigt.

Inte i det här fallet.

Det känns som om vi bott här länge.

Vi har hunnit med så mycket.

Flyttat in i vårt hus.

Börjat amerikansk skola.

Inte jag och Herr Make förstås. Men barnen.

Själva har vi varit på föräldramöten. 

Det räknas också.

Vi har lärt känna nya människor.

Tagit körkort.

Och fickparkerat!

Stånk och pust.

Skaffat social security numbers.

Typ personnummer.

Firat Halloween, Thanksgiving och jul.

Upplevt valkampanjen och president-

valet.

Varit med om högsommar, höst och

vinter.

Med såväl snöstormar som isstormar.

Vi har hunnit besöka New York tre

gånger.

Och varje gång undrar jag varför Herr Makes

företag inte valde att lägga sitt huvudkontor där.

Vi har varit på båttur i Annapolis.

Vi har åkt skidor.

Och hälsat på i amish-land.

Vi har lärt oss att hitta bland hyllorna i

matbutiken.

Lärt oss skilja på lättmjölk och vanlig

mjölk.

Lärt oss vilket godis som är gott.

Vilket tvättmedel som tvättar bäst.

Och att torrjästen inte funkar.

Vi har lärt oss hur man postar brev.

In i brevlådan. Upp med lilla flaggan.

Hur man betalar räkningar.

Och uttalar Ugly Betty.

Det förstod bara ni som hängt med i bloggen ett tag.

Ja, och så har Herr Make hunnit jobbat

lite också.

Tur är ju det.

Det var nämligen därför vi flyttade hit.

Har jag bestämt för mig.

grattis

... på namnsdagen kära syster!

Jag saknar dig!

  

  

  

Snart ses vi på Humle-Dumlans café igen! :)

polisutryckning

Unge Herr H hade slöjd häromdagen.

Träslöjd.

Plötsligt gick bandet på bandsågen av.

Pang, lät det.

Pang. Pang. Pang.

Pang. Pang.

Genast kom skolans polis inrusande i

slöjdsalen.

- Freeze!

Nej, jag skojar bara.

Men händerna på hölstret hade han.

Och en riktig pistol hade han.

Elpistol också för den delen.

Det är i sådana lägen man inser att

man bor i USA.

När skolpolis är en anställd polis.

Officer S.

Och inte som i Sverige.

Någon som har orange väst och står

och vaktar vid ett övergångsställe.

dagens (sommar)väder

Idag är det sommar.

18,4 grader!

Till helgen ska det bli snö.

Igen.

Jag passar på att njuta.

Med en god bok ute på altanen.

Vädergubben säger regn.

Men nej. Inte än i varje fall.

Update:

Klockan 23.00 kom regnet.

Amerikanska meteorologer HAR koll.

Till och med de små vägghängda och

batteridrivna vädergubbarna.

längtan

Jag sorterar bland mina bilder.

Sorterar bland mina minnen.

Och överfalls av en längtan.

Längtan till Portugal.

Landet är så vackert.

Miljöerna så spännande.

Människorna så vänliga.

Och mina vänner där så trevliga.

  

  

En bit av mitt Portugal.

Drömmiljöer för en fotograf.

ont i tassen

I morse blev det ingen

långpromenad.

Ingen promenad alls

faktiskt.

Russin är lite krasslig.

Ben-krasslig.

Eller tass-krasslig.

Jag vet inte riktigt.

Tänk om hundar kunde tala.

Hon haltar i varje fall.

Och jag funderar.

Veterinären.

Eller avvakta.

Avvakta.

Eller veterinären.

Jag är lite haltig idag.