söndag, juli 24, 2011

medan sommaren fortgår

Vi promenerar.

Äter glass.

Läser.

Åker till grannstaden som har festival.

Vi firar svågerns 40-årsdag med prat
och glada skratt.

Och hela tiden finns tankarna där i
bakgrunden.

Tankarna på tragedin i Norge.

Tankarna på hur bräckligt allting är.

Tankarna på föräldrarna.

Som skickade iväg sina barn på ett
sommaräventyr.

Men som aldrig fick hem dem igen.

4 kommentarer:

Elisabet. sa...

Och jag tänker på hur hemskt det måste vara som förälder, detta att veta att ens barn kanske har varit skräckslagna av fasa innan dom sköts!

Å, så hemskt! Man får ont i magen bara vid tanken.

mammaxtre sa...

Man blir berörd av detta hemska. Det går inte att bli annat, åtminstone för oss som har empati.
Många har det svårt nu och många fick uppleva skräck innan de bragdes om livet. Sorgligt, fruktansvärt och helt ofattbart.

Må de som överlevde gå hela ur detta.

Sköt om dig Anna

Anna sa...

Som svenska, boende i norge, på semester i Sverige...får jag hemlängtan till Norge i den här stunden...
det är så sårt o tänka på de som mist en kär...skärande ont.

Klem Anna

tinefiskrivnaord sa...

Ja, det ligger i bakhuvudet hela tiden. Så sorgligt. =o(