måndag, juni 20, 2011

på vattenfronten

Jag hittade en rörmokare som kunde
komma på onsdag eller tordag.

Onsdag eller torsdag.

Efter fyra timmar ringde jag tillbaka.

Lite lätt desperat.

Utan vatten i två dagar. Man blir desperat!

Frågade om han inte kunde tänka sig
att komma lite tidigare.

Snälla! Snälla!

Det kunde han.

Han kommer i morgon bitti.

Phew!

11 kommentarer:

Elisabeth sa...

Desperat var ordet. Vilken tur att rörmokaren kunde komma imorgon!

Monet sa...

Välkommen tillbaka till Sverige Anna.

Och jag menar verkligen det.
Men det här är ju en del av er nya verklighet och så här ser det oftast ut. Hantverkare kommer när de vill så ligg på och var glad om du får det här fixat inom rimlig tid. På vår tid i Stockholms skärgård kallade vi detta fenomen för "roslags-manana".

Här i Frankrike raljerar man dessuotm ju om just hantverkare som aldrig dyker upp. Vi har aldrig upplevt detta. Tvärtom står de här 0800 på morgonen om det är sagt så. Och jour finns alltid.

Du har länge bott i ett serviceland/USA. Sverige är inte det på samma sätt längre, vi trodde inte att skillnaderna skulle vara så stora när vi flyttade därifrån som de verkligen var.

Men från vår franska horisont önskar vi er en härlig midsommar tillbaka i "gamla landet"!

Cari sa...

Håller alla tummar jag har för att han kan fixa felen snabbt.
Nu måste Sverige och våra hantverkare visa upp sin bästa sida, nu när ni flyttat hem igen.
Välkomna förresten!

Elisabet. sa...

Men stackars er vilken början! Hoppas nu att det löser sig.

AnnBritt sa...

Wiee!!
En sån omställning...
Välkomna hem och skönt att det finns hantverkare som tar sig tid =)

Hemma hos Kibell sa...

Så bra att dom kunde komma så snabbt. Inget vidare att behöva vara utan vatten så länge.

Annika sa...

Så dumt att saker och ting inte bara funkar när man kommer tillbaka... Tur att rörmokaren kan komma (ganska) snabbt!

Steve sa...

Fixa hantverkare med så kort varsel är smått unikt i Sverige. Nåt knep du lärt dig i Amerikat kanske? Bara han nu oxå kommer som utlovat.

karina sa...

Välkomna hem! Hoppas inte ni saknar usa allt för mycket


och tack snälla för kommentarer till mina foton på bloggen =)


kram kram

Miss Marie sa...

Man inser snabbt hur beroende man är av något så enkelt som vatten!

Välkomna hem, förresten!

Annika sa...

SKÖÖÖÖÖÖNT!!
Utan vatten blir man knäpp :-)
Huggies!!