måndag, september 13, 2010

here we go again

Ni som läst bloggen ett tag kommer
ihåg min knäoperation förra våren.

Nu har det gått mer än ett år sedan
operationen.

Och knäna är fortfarande inte bra.

Tvärtom.

De är sämre.

Betydligt mycket sämre faktiskt.

Så jag inser att jag måste gå till en
läkare igen.

Vill inte. Vill inte. Vill inte.

Och nu sitter jag här med en lapp
framför mig.

En lapp med namnet på en ortoped.

Som ska vara bra.

Nu ska jag bara ta mod till mig.

Och våga ringa.

13 kommentarer:

Anonym sa...

Haha, vilket roligt inlägg om din knäoperation förra våren.

Hoppas nu att dina knän blir bättre snart.Jobbigt att ha ont.

Tack för en trevlig blogg förresten. Jag har följt den ett tag nu (hittade den via KalasLottas blogg)

Hälsningar Lotta

Saltistjejen sa...

Oj! Låter inte bra. Usch jobbigt med knän som inte fungerar som de ska. Hoppas så att du tarmod till dig och kontaktar ortopeden. Och att ortopeden är BRA så att du kan få ordning på dina knän!
Kram!

Malin sa...

Nej, vad jobbigt! Håller tummarna för att du kommer till en riktigt duktig ortoped och att det går snabbt och lätt att fixa dina knän!!

Livet på Citronodlingen sa...

Åh nej va tråkigt!
Men du, ju mer man drar ut på det desto svårare blir det...

Elisabet. sa...

Men det är ju bedrövligt! Här är det precis tvärtom. I stort sett känner jag nästan aldrig av den nya knäleden, bara vid väderomslag .-)

Lycka till!

mammaxtre sa...

Vad tråkigt. Ring. Desto fortare du gör det desto fortare kan du få hjälp.

carolina sa...

Usch jag lider med dig! Vet nu mera också hur det är att ha problem med knäna.

Marianne sa...

Vilka fina brobilder han tog, vinnaren! Grattis till vinsten och fina fotografier!

Men stackare med dina knän! Jag tycker att du även ska prata med en svensk läkare innan du gör mer. Risken finns ju alltid att en amerikansk läkare överbehandlar med tanke på möjliga inkomster, så jag hade velat få en 2:nd opinion av en svensk innan jag hade lagt mig på op-bordet igen.

Jag håller tummarna och hoppas att de får hjälp och blir bra i dina knän!!!

Kram!

hallinbloggar sa...

Nej fy så jobbigt. Det tar väl tid att bli bra efter operationen. Men jag antar att det trots allt blir bättre?!

Unknown sa...

Hallåja Anna!

Knästrul är ju lite motigt. Är själv lite vaksam över detta då jag ej vill sluta med långdistanslöpning. Har en kollega som hade knäproblem sedan tonårens volleyboll. Hon testade vibrationsträning, stå på vibrationsplatta och göra olika övningar och efter ett tag så hade hon jobbat bort besvären. Vet ej hur mycket humbug det är men ryssarna hade den träning som hemlig kosmonautträning enligt vad jag kunnat läsa. Kanske värt att pröva? Verkar ju inte så farligt ?!? Involverar inga skumma substanser iallafall...
Lycka till
Ola

Kerstin sa...

Usch, jag lider med dig.
Hoppas att du vågar lyfta luren.

Katarina sa...

Jag har ju inte så mycket mod själv, men jag försöker skicka över det jag har.

anna of sweden sa...

lotta
Hej och varmt välkommen hit!


saltistjejen
Ja, jag hoppas att jag kan få ordning på dem nu.


malin
Tack!


helena
Ja, jag vet. Men nu har jag äntligen vågat.


elisabet
Bedrövligt är precis vad det är. Det är deprimerande att inte kunna använda sin kropp.


mammaxtre
Japp. Nu har jag ringt. :)


carolina
Du också?


marianne
Den här gången ska jag vara lite mer försiktig innan jag (eventuellt) opererar mig.


hallinbloggar
Jag har väntat och väntat på att det skulle bli bättre: Men nu har det gått så lång tid sedan operationen så nu känns det som att det är så här det är.


per-ola
Tack för tipset! :)


kerstin
Jag vågade! :)


katarina
Vad snällt av dig. Det är äkta vänskap det. :)