Ofta när jag skalar lök eller vitkål tänker jag att .., så här är det med människor. Det yttersta lagret kan vara skruttigt .. men skalar man vidare så ser man ofta nånting så vackert där inuti.
Men det är ju inte riktigt så det är med diamanter och kol .-)
Ibland måste man genomgå sådant som är lite tufft och hårt, men det betyder inte att man blir en sämre människa. Tvärtom. Så tolkar jag det ialla fall... :)
6 kommentarer:
Ja, eller helt enkelt att tryck på kol så blir det diamanter.
Men jag tror mer på dina tolkningar.
Kanske är inte alla lockrop lika bra....?
man kan ju hoppas på det första, för det andra känns lite elakt... ;o)
Ja, det är svårtolkat, jag håller med.
Ofta när jag skalar lök eller vitkål tänker jag att .., så här är det med människor. Det yttersta lagret kan vara skruttigt .. men skalar man vidare så ser man ofta nånting så vackert där inuti.
Men det är ju inte riktigt så det är med diamanter och kol .-)
Ibland måste man genomgå sådant som är lite tufft och hårt, men det betyder inte att man blir en sämre människa. Tvärtom.
Så tolkar jag det ialla fall... :)
carina
Ja, säga vad man vill. Men den där kyrkan får mig att tänka till ... ;)
melting pot
Nä, de kan ju inte få till det alltid.
helena
Ja, så kände jag också. "Ska de gå och bli elaka och pekfingervisande nu?"
elisabet
Gillar din lökfilosofi. Precis så är det ju. Ofta i varje fall. Ibland är det precis lika skruttigt på insidan.
annai
Så kan man förstås också se det. Kul att få tänka till lite. ;)
Skicka en kommentar