fredag, augusti 06, 2010

jag.vill.inte.att.det.ska.ta.slut.

En vecka kvar i Swiden.

För den här gången alltså.

Det innebär att vi nu går
in i den bitterljuva fasen.

6 kommentarer:

Elisabet sa...

Oj, jag får nästan ont-i-magen när jag läser det här inlägget ....

Minns ångesten var gång vi lämnade Malå för Sthlm .., och det var ju ändå i samma land.

mammaxtre sa...

Det positiva är att du haft det bra och att du trivts i Swiden.

Tänk att en vecka ändå är en vecka.

Sköt om dig.

Katarina sa...

Jag tycker också det känns sorgligt att du ska åka tillbaka till Amerikat.

Vilket är lite intressant eftersom vi ju inte precis umgås ens när du är i Sverige. Eller är särskilt nära varandra geografiskt. :-)

anna of sweden sa...

elisabet
Ja, det är jobbigt. Fast som tur är så går det ju över när vi väl är på plats i Amerikat. Men själva avskedet ... (Det långdragna.) Usch, så ledsamt.


mammaxtre
Ja, det har varit en fantastisk sommar. Desto jobbigare att lämna då ... :(


katarina
Haha. Ja, mycket intressant. Men bloggvänner är ett intressant fenomen. Man liksom känner varandra fast ändå inte.

Melting Pot sa...

Det är för sorgligt att lämna alla där hemma. Så många tårar. I år var det extra svårt för vi lämnade vår goa älskade kisse som vi såg för sista gången. Hon är gammal (16) och inte riktigt bra så hon skall få somna in och det känns hemskt men ändå är det det enda rätta.
Kram och njut av sista veckan hemma.

anna of sweden sa...

melting pot
Usch, vad sorgligt med lilla katten. :( Hoppas att er resa hem (?) går bra!

Kram!