torsdag, augusti 19, 2010

anpassningsproblem

I morgon är det en vecka sedan vi
kom tillbaka till Amerikat.

Och jag har fortfarande inte åter-
acklimatiserat mig.

Det känns extra trögt det här året.

Av någon outgrundlig anledning.
S som i saknad.

12 kommentarer:

Desiree sa...

Åh jag vet precis hur det kan vara. Hoppas att det känns bättre snart. Åker ni hem till julen eller blir det först nästa sommar?
Kram!

Gabriella sa...

Kram till dig! Jag tycker de två första veckorna tillbaka kan vara jobbiga, speciellt eftersom jag ofta har mycket människor omkring mig i Sverige men här i USA är jag mer själv. Det är den största omställningen för mig. Hoppas det blir lättare snart :)

Lovisa sa...

sv; Ja det var riktigt mumsigt också! Ja det ska jag göra, hälsa till alla från mig också! ;)

Annika sa...

Kraft, syster. Det tar tid. Har kommit på att vistelsen i Ingensmansland blir "gravare" efter en extremt mysig sommarvistelse hemmavid. Iår hade jag det sååå fint och trevligt, och då är det liksom trögare att landa här igen.
Det är ju positivt på ett sätt-man har haft det bra-- men Ingenmanslandet är inget kul. I know it, all too well.
Räknar kallt med att det kommer att ta flera dagar till för mig också.
styrkehuggies från VA!

Camilla Alvén sa...

S som i Stackare!!!

Ha det bra
Kram

mammaxtre sa...

Om jag ska gissa så gissar jag att du trivs väldigt bra hemma i Sviden. Att du hade det väldigt bra här i sommar. Du har två hem, ett over there och ett hemma här. Men, hemma här är hem nr 1. Där finns också nära och kära.

Därför kanske det tar lite extra tid.

En kram till dig från mig.

gissan sa...

Ajj anderstand...!!! S som i Sverige..och Saknad....och Still going Strong... ;) Det är bara en tid...håll ut...You'll be back in Swiden snart igen. Acklimatiseringskram från Gissan

Kerstin sa...

Usch vad trist att det ska ta så lång tid att ställa om sig. Det kan inte vara lätt att lämna gamla Svedala.

Monica sa...

Jag tycker allt är trögt i år, borde inte vara så efter denna varma sommar men den tog på krafterna:-). Det enda som hjälper är att springa och då menar jag springa och inte jogga, måste vara något som sätter fart på hela kroppen och efteråt är du garanterat piggare i både psyke och kropp:-). Behöver inte var mil men så att kroppen får en chock:-)

Anonym sa...

Hej Anna! Jag har hittat hit via Melting Pot (min Bibel då vi just flyttat till Bangalore). Din blogg är så snygg både i ord och bild. Jag är uppväxt i Skånes nordöstra hörn så dina sommarbilder känns 'hemma'. Hoppas återvändarvåndan lägger sig snart (såå avis på dina möjligheteer till retail therapy... :)) och tack för titten! mvh Maria

anna of sweden sa...

desiree
Det blir inte förrän till sommaren. Men förhoppningsvis får vi besök i jul.


gabriella
Kram tillbaka. Ja, det där med ensamheten känns lite jobbigt. Nu har jag ändå sällskap av barnen. När skolan börjar om ett par veckor - då kommer det stora kraftprovet.


lovisa
:)


annika
Så är det säkert. Ju mysigare vistelse - desto hårdare nedslag i Ingenmanslandet.


camilla
:)


mammaxtre
Ja, så är det nog. Det är det där med de nära och kära som ställer till det ...


gissan
Thanks, dear Gissan!


kerstin
Ja, det tar tid. Jag borde vara van - för det är ju likadant varje år. Men jag glömmer liksom mellan varven.


monica
Åh, jag önskar verkligen att jag kunde springa. Opererade mina knän förra våren och efter det kan jag varken jogga eller springa ... :(


maria
Hej! Och varmt välkommen hit! Vad spännande med flytten till Bangalore. Är det första utlandsflytten? Lycka till!

Monica sa...

Så synd! Det blev så för dig att du inte kan springa efter din operation! Tänkte att det kunde bli bättre men förstår. Ja det var jättetråkigt, hoppas det kan läka och stärkas längre fram. Ja det var mitt bästa förslag annars, tycker det hjälper mot det mesta. Hoppas du kommer på något annat och det gör du säkert. Må så gott!