välkommet besök

För tio år sedan.

När vi fortfarande bodde i Swiden.

Då fick en av våra grannfamiljer barn.

Det var en grannfamilj som vi inte

kände.

Vi hälsade förstås på varandra.

Och bytte några ord ibland.

Så där som man gör på grannars vis.

Men nu när de fick barn gick så jag över

för att gratulera.

Det visade sig att den nyblivna mamman

och jag hade mycket att prata om.

Vi pratade.

Och pratade.

Och pratade.

Och fann verkligen varandra.

Sedan den dagen har vi fortsatt att prata.

Och hela våra familjer har blivit vänner.

Och tänk.

Nu ligger de här i vårt gästrum och sover.

Jetlaggade.

Och så otroligt välkomna.