tisdag, mars 23, 2010

ett minne för livet

I lördags var kören på Söta Ks skola
på uppdrag.

De var inbjudna att sjunga national-
sången på en basketmatch.

Och inte vilken basketmatch som helst.

Utan en NBA-match.

NBA som i National Basketball Association.

Och det är stort, kan jag lova.

Så där stod vi.

Den stolta bloggfamiljen.

På läktaren i den stora sportarenan.

Och lyssnade när vår egen Söta K sjöng
The Star-Spangled banner.

Mitt på en basketplan.

Bland TV-kameror.

Spelare.

Coacher.

Kommentatorer.

Och framför tusentals åskådare.

Det är vid sådana tillfällen jag måste
nypa mig i armen.

För att förstå att det är på riktigt.

Och inte en scen ur någon film från
Hollywood.


Mäktig. Häftigt. Och very American.

22 kommentarer:

Mimmi sa...

Vilken upplevelse!! :o)

mammaxtre sa...

Vilket fantastiskt minne, vad roligt!

Sara sa...

Jag ryser lite här framför datorn också!

Camilla sa...

Wow, vilken grej alltså!
Och ett minne för livet, för er alla.

Dosiss sa...

Häftigt!

Helena (Citronodlingen) sa...

Coolt!

Anna sa...

Visst blir man så där löjligt stolt att det tränger fram tårar ur ögonen =)

annai sa...

Wow! Verkligen ett minne för livet. Vad roligt!

Annika sa...

Jäkligt häftigt!
Stort ja!
Klart att ni var stolta där ni stod. Fattas bara annat!!
Huggies!!

Katarina sa...

Storartat!

Men var du inte lite sugen att muta henne att sjunga Du gamla, du fria istället? ;-)

Anna of Dallas sa...

Det blev nog lite extra gåshud där, kan jag tänka.

Saltistjejen sa...

Oj ja det är ju stort här att sjunga just nationalsången innan olika sportevent. Kul att ni fick uppleva det. Alltås mer "aktivt" då menar jag. Bilden ser verkligen ut att vara tagen ut en film! :-)

Nattsyrran sa...

JA det där måste vara stort!! Min sambo skulle nog ge vad som helst för att åka och titta på en NBA-match! som den basketspelande gubben han är!!

m family goes västerut sa...

Hej Anna!
Hur länge stannar ni? Vi flyttar tillbaka i sommar, vad snabbt det gått...

Jenny sa...

Men så härligt!! Jag gillar att få de där frysrysningarna när amerisarna är så där ultra patriotiska. Det är svårt att låta bli! Vad roligt för dottern, en sån upplevelse att minnas! Kram!

anna of sweden sa...

mimmi
Verkligen!


sara
:)


mammaxtre
Ja, det var stort. Och lite overkligt.


camilla
Precis.


dosiss
Häftigt och pirrigt, tyckte sångerskan.


helena
:)


anna
Jag var så fokuserad på att fotografera. Och tur var det. Annars hade jag nog snyftat högt.


annai
Ja, riktigt läckert var det.


annika
Ja, jag brukar bli påverkad av nationalsången även om det inte är Söta K som sjunger ... Det är en otroligt häftig känsla.


katarina
Haha. Gissa om vi försökte. Ett förslag var att smuggla in en liten Sverigevimpel som hon kunde vifta med mitt i sången. ;)


anna
Ja, verkligen.


saltis
Ja det var verkligen läckert. En once in a lifetime-upplevelse.


nattsyrran
Ja, det är verkligen en show.


m family
Vi vet inte riktigt hur länge vi stannar. Just nu är det "tills vidare".


jenny
Precis. Jag brukar bli så överväldigad när de sjunger sin nationalsång. Och nu var det ju ännu häftigare. Och ännu mäktigare. ;)

Marie sa...

wow! coolt! :)

Marianne sa...

Oj, vilken upplevelse. Grattis, så duktig hon är, söta K!

Klara sa...

Åh, nu blir jag rörd ;) Hihi! :D

Lotta sa...

Vilken ära! Och vilken upplevelse för både den duktiga dottern och hennes familj!!

Melting Pot sa...

Vi (eller rättare sagt våra barn) sjöng indiska nationalsången på Indus Day i skolan i går. På något sätt vill inte nationalsångskänslan infinna sig alls. Undrar varför? Det är en klämkäck sång med abrupt slut.

Verkar mycket pampigare det din dotter fick vara med om. Häftigt!

anna of sweden sa...

marie
:)


marianne
Tack!


lotta
Ja, verkligen en häftig sak att få uppleva.


lena
Visst är det en läcker känsla att se sina barn få uppleva sådana saker. Man riktigt ser hur de växer av erfarenheten.