anna of sweden: oss utlandssvenskar emellan

torsdag, november 10, 2011

oss utlandssvenskar emellan

En kvinna på min kurs.

Hon har bott tolv år i Amerikat.

Det är fantastiskt vilken samhörighet

vi kände direkt.

14 kommentarer:

Elisabeth sa...: Så är det verkligen!; 10 november 2011 kl. 18:21
Anonym sa...: Så även om kursen skulle visa sig inte leda någon vart, vilket vi ju inte får tro, så har du fått en ny vän!; 10 november 2011 kl. 18:31
Desiree sa...: Ja jag antar att det blir lite så som när man träffar på andra svennar då man bor utomlands. Det är lite roligt att det är så. Men jag känner en helt annan samhörighet med Amerikaner nu när jag bor i Sverige efter att ha bott i USA jämfört än vad jag någonsin gjorde då vi bodde där.
Kul, då kanske du har en ny vän så småningom.
Kram!; 10 november 2011 kl. 19:51
Milea sa...: När jag kom hem till Sverige efter att ha varit utlandssvensk såg jag mig alltid om efter andra utlandssvenskar i ett par år sådär. Sen hade jag rättat in mig i ledet igen.; 10 november 2011 kl. 20:13
Milea sa...: När jag kom hem till Sverige efter att ha varit utlandssvensk såg jag mig alltid om efter andra utlandssvenskar i ett par år sådär. Sen hade jag rättat in mig i ledet igen.; 10 november 2011 kl. 20:13
eastcoastmom sa...: Visst är det viktigt att känna igen sig i andra! I princip alla våra vänner i USA var antingen amerikaner som bott utomlands eller utlänningar i USA.; 10 november 2011 kl. 20:30
Style by M.O.M. sa...: Underbart!

Det är väl lite som när man själv bor utomlands och träffar en svensk. Trevligt liksom.; 10 november 2011 kl. 20:45
Elisabet. sa...: Det tror jag säkert ..., skulle vara intressant att veta på vilket sätt ni kände just så ...?; 10 november 2011 kl. 21:32
anna of sweden sa...: elisabeth
Ja, och som utlandssvensk tror jag att man är duktig på att snabbt etablera kontakt.

brysselkakan
Jag tror minsann att jag både har fått en god vän och en bra kurs i bagaget.

desiree
Ja, man ser ju amerikaner på ett nytt sätt. Ett mer familjärt sätt. :)

milea
Är du inrättad nu då? Jag har hört att det tar ett år ungefär. Så det siktar jag på.

eastcoastmom
Ja, man söker sig automatiskt till sina likar.

karin
Precis.

elisabet
Jag vet inte riktigt. Det är inte något jag kan sätta ord på. Mer en känsla av man har något gemensamt.; 10 november 2011 kl. 21:49
Saltistjejen sa...: Jag förstår det! Verkligen!
:-); 10 november 2011 kl. 21:55
Monica sa...: Det finns nog mycket oskrivna regler som gör att ni förstår varandra. På landet där vi har sommarstugan kommer grannens svärson ibland, han har växt upp nära Sheffield, där vår dotter bor och vi har varit mycket, så bara det gjorde att jag kände något speciellt:-). Och jag tänker lite på hur det kan kännas för honom att leva här, de bor också söder om Stockholm. Så berättar han att han var väldigt sjuk en dag men hemma, (hustrun är sjuksköterska och sa att han fick ringa sjukvårdsupplysningen om det blev värre, hon var inte nåbar själv), då gjorde han det och kvinnan i andra änden skrek: prata svenska människa! Han blev väldigt förvånad och lite rädd och jag skämdes över hur det kan vara här. Någon hjälp fick han inte av detta. Folk tyckte nog lite att klart man ska prata svenska medan jag tycker att sitter man i sjukvårdsupplysningen där man bör ha sjuksköterskeexamen ska man kunna engelska och man skulle aldrig bemöta någon på detta sätt tror jag någon annanstans.; 10 november 2011 kl. 22:03
Charlie sa ... sa...: Ja så är det, speciellt att möta någon som vet hur det är, hur det känns och som delar en sådan stor erfarenehet som att ha bott utomlands.

Kanske en ny vän!

Kramar; 11 november 2011 kl. 03:41
anna of sweden sa...: saltis
Ja, vi är ju samma släkte. ;) En gång utlandssvensk, alltid utlandssvensk.

monica
Usch, jag skäms. Å Sveriges vägnar.

lotta
Kram!; 11 november 2011 kl. 07:46
Annika sa...: Men vad BRA!!
Vad roligt!
Hoppas att ni ska få det toppen på er kurs.
Huggies; 11 november 2011 kl. 12:53