Det finns vissa ögonblick.
Som man alltid kommer att minnas.
Igår till exempel.
När jag skjutsade Söta K in till stora
staden.
Släppte av henne utanför PRAO-platsen.
Såg henne vandra iväg över torget.
På kalvben.
På väg mot vuxenvärlden.
Och med sin fina
väska på armen.
Igår var ett sådant ögonblick.
Nyss var hon ju så här liten.
7 kommentarer:
Visst är det dubbelt, så stora men ändå små. Fortfarande med behov av mamma o pappa, när de själva vill!
En sån sötnos! Jag tycker Alfred växer fort, så jag kan förstå att det blir ännu värre när de är tonåringar!
Visst är det en märklig upplevelse, som kan vara både härlig och samtidigt så vemodigt, var tog de där små barnen vägen liksom?
Usch, jag hade också ett sådant ögonblick igår...
Karolina blev utbjuden på sin första dejt.
Känner att jag inte riktigt vet hur jag ska tackla det, knäppt nog.
Visste att det skulle hända ngn ggn, men inte så här snabbt, höhö!!
Jag förstår att ditt ögonblick etsat sig fast, liksom mitt.
Huggies!!
Usch, jag hade också ett sådant ögonblick igår...
Karolina blev utbjuden på sin första dejt.
Känner att jag inte riktigt vet hur jag ska tackla det, knäppt nog.
Visste att det skulle hända ngn ggn, men inte så här snabbt, höhö!!
Jag förstår att ditt ögonblick etsat sig fast, liksom mitt.
Huggies!!
Stora fina!
Nu måste jag gå och fika en massa :)
Jasså är det dags nu? Hm mycket gott att se fram emot de närmsta veckorna förstår jag!
Kanske man skulle ta en sväng förbi på vägen hem.
Jag skickar mina med tåget imorgon. De ska vara tävla i Jönköping hela helgen.
Kram
Skicka en kommentar