torsdag, mars 01, 2012

sju månader som svenskar

Jag känner mig acklimatiserad.

Jag trivs i Sverige.

Trivs med att vara hemma.

Trivs med att jobba.

Trivs med att prata svenska.

Trivs i huset.

Vid havet.

Med min gula Billy.

Men ändå.

I natt drömde jag att Herr Make fick jobb
i något fjärran utland.

Och jag tyckte att det lät jättespännande.

7 kommentarer:

Anna sa...

:)
jag är glad att du trivs här i alla fall!

Elisabet. sa...

Jo, men så är det nog.
Efter många år då jag veckovis bodde ensam i Malå med mina barn, fick deras pappa äntligen jobb på hemmaplan.

Det kändes som om grinden slogs igen för gott.

Jaha. Nu skulle vi bli kvar där resten av livet.

För honom var det såklart underbart, men jag kände mig inlåst och ville veta att vi kunde flytta söderut igen, om det skulle knipa ,-)

Lotta sa...

Jamen...jo. Visst. Vi drömmer alltid om något annat kanske, än det vi just har. Men...ert fina hus, jobbet, havet...det verkar så rätt, så bra!

Kram

Saltistjejen sa...

Vännen, passa på att njuta av Sverige nu. Tids nog kommer ni säkert iväg till ngt spännande land igen skulle ja tro.
:-)

kalaslotta i usa sa...

Haha... det lär inte dröja länge...

brysselkakan sa...

Jaha... Är det sådana tankar man ska börja att "se fram emot"? Du låter lite... besviken men jag tror du trivs rätt bra där du är ändå"

Annika sa...

SKÖNT, SKÖNT att du landat i tillvaron med gula Billy Boy och allt.
Ni lär väl bli hemma nu, även om du drömmer drömmar ;-)))
HIHI!
Huggies!!!