jag funderar

Om man kommer till läkaren.

Och läkaren säger:

"Hi, how are you?"

Betyder det då:

"Tjenare, läget?"

Eller betyder det:

"Hur står det till med knäna?"

En liten fundering bara.

Så här på fredagseftermiddagen.

hos ortopeden

Innan jag träffade ortopeden fick jag

träffa den assisterande diton.

Lite kläm och känn på mina knän.

Men det var ju väldigt vad de var blanka.

Ja, just det. Nysmorda.

Sedan kom ortopeden in.

Originalet.

I hans släptåg kom ännu en assistent.

Mer kläm och känn på de nu ännu

blankare benen.

Jag svettade ymnigt.

Nervositeten, det lilla trånga undersökningsrummet

och min svarta ulltröja var en dålig kombination.

- Why are you so red? frågade ortopeden.

- What?

- Why are you so red?

- Oh, ajm just warm. Jättewarm.

- Sure? You are not sick?

- No, just warm.

- Well, let's talk about the knees.

- Yes please. What is the dom?

- Keep doing your exercises.

- Visst.

- And eat the glucosamine.

- Sure. Ajm verkligen jätteduktig på att

swallow the piller nu.

- And if it doesn't get better you'll come

back and get some injections.

- Injections? As in needles?

- Yes, needles. My assistant will tell you

about it.

Och så tog han mig i hand.

Först ett vanligt handslag.

Sedan ett sådant där coola-killar-på-gatan-

handslag.

Där man liksom håller om varandras tummar.

Sedan visade den assisterande läkaren

mig en liten informationsfilm.

Om sprutorna som man kan få.

Rakt in bakom knäskålen bara.

Tjoff. Tjoff.

Sprutor.

Jaha, ja.

Där ser man.

Det hade jag inte med i min katastrofplan.

Men jag slipper i varje fall amputation.

Alltid något.

here we go

Nu åker vi iväg.

Jag och mina ben.

Som dagen till ära både är

nyrakade och insmorda.

Wish us luck!

kamouflage

på tal om knäna

I eftermiddag väntar nytt

besök hos ortopeden.

Oj, vad jag är nervös.

Inte för vad han ska göra.

Men för vad han ska säga.

Amputation.

Inte så troligt. Inte alls troligt faktiskt.

Operation.

Troligt. Väldigt troligt faktiskt.

Eller "vi avvaktar och ser".

Jag röstar på det sista.

omväxling förnöjer

Träningvärk i både armar och mage.

Det betyder att jag har dolda magmuskler.

Visst?

Åh, vad härligt med lite omväxling.

Att inte bara ha ont i knäna menar jag.

ett litet [tvål] förtydligande

Tvålen köptes inte för pianopengarna.

Den köptes för tvålpengarna.

Tvålpengar har väl alla familjer i sin hushållskassa?

Pianopengarna är fortfarande är helt orörda.

Vilket betyder att jag måste ge mig ut på

shoppingrunda snart igen.

Uj, uj, uj.

Livet som housewife är hårt.

shoppingfynd

Visst shoppade jag.

Men inte riktigt vad

jag hade tänkt mig.

Jo, men det var extrapris.

bästa kuren mot smådepp

Känner mig lite smådeppig idag.

Vintern är ruggig.

Knäna trilskas.

Och just idag känns

bubblan lite trång.

Men det ska jag snart råda bot på.

Tar bara en liten shoppingrunda.

Så blir jag genast på bättre humör.

Dessutom har jag ju lite pengar

jag måste sätta sprätt på.

Puss och tjing!

Som vi ungdomliga bloggare skriver.

jag idolfunderar vidare

Och nästa år.

Hur ska det gå då?

När Simon också slutat.

Då kan nog programmet lägga ner.

För vem ska ta Simons plats.

Han är ju Mister Idol.

idolpremiären - så var den

Paula!

Jag saknade Paula.

Och att ersätta henne med Fru Beckham

i premiäravsnittet kändes inte som något

lyckat drag.

Hon är lite stel Fru Beckham. Behöver loosen up

a little bit.

Annars var det sig likt.

Några deltagare som bara ville synas

i TV.

Några som det var lite synd om.

Sådana som verkligen tror att de kan sjunga.

Men som blir totalsågade.

Några obligatoriska knäppgökar förstås.

Varav en kille alldeles säkert var inhyrd skådis.

Ja, och så en och annan som faktiskt

kunde sjunga.

Precis som vanligt alltså.

Som vanligt.

Och lite trist.

snart!

Tonite is the nite.

Is the first American Idol nite.

Can't wait.

bäst att ta det lite lugnt

Oj, oj, oj.

Vad osammanhängande mitt förra

inlägg var.

Det kan nog bli så om man tränar för

mycket.

Allt syre går till musklerna.

Och inget stannar kvar i hjärnan.

Bäst att jag tar det lite lugnt i fort-

sättningen.

oj, vad jag tränar

Började dagen med snö-sopning.

Det var så lite snö så det gick liksom inte att skotta.

Men bort skulle den. Jag vill ju inte riskera några

brutna amerikanska ben utanför vårt hus. Man kan

bli stämd för mindre.

Därefter 50 minuters rask promenad

på löpbandet.

Vissa skulle kalla det power walk. Men jag är

ju svensk. Jag promenerar raskt.

Följt av lite styrketräning.

Oj, oj, oj.

Jag tror bestämt att jag håller på att

bli ett träningsfreak.

Men vad säger jag.

Jag är ju svensk.

Vad är den svenska motsvarigheten

till freak?

Excentriker?

Missfoster?

Tönt?

Japp.

Tönt får det bli.

Träningstönt.

varning för onomatopoesi*

På barnens skola anordnas olika kvällskurser.

Gitarr.

Italiensk matlagning.

Mexikansk matlagning.

Godistillverkning.

Och schackspel.

Familjens sångfågel har anmält sig till gitarr-

lektionerna.

Det var ett svårt val mellan gitarr och godistillverkning.

Så nu blir det inte bara plinkeliplonk i det här

huset.

Utan även klinkeliklonk.

Fast när jag tänker efter låter plonkeliplonk mer som gitarr.

Och klinkeliklonk mer som flygel.

Well, well. Aj sink jo nå what aj miin.

* Ord som är ljudhärmande eller av ljudhärmande ursprung.

* Lika bra att varna. Jag har fått lite kritik för mina onomato-

poetiska inslag här på bloggen. Nämligen.

i lokala lilla matbutiken

Idag kallade kassörskan mig Anna när

jag var och handlade.

Anna.

Och inte Mrs Detkonstigaefternamnet.

Det ni.

tantfnatt

Gillar egentligen inte buketter med

för många olika sorters blommor.

Eller med en massa olika färger.

Olika nyanser går däremot bra.

Men när jag vill fotografera.

Då är det faktiskt alldeles perfekt.

blomsterfotografen

Det slog mig igår.

Man behöver faktiskt inte

vänta på att det ska bli vår.

Det går ju att fotografera

blommor ändå.

Färska blommor från lokala lilla matbutiken.

såklart

Och ja.

Det blev såklart popcorn.

Ingen bio utan popcorn.

avatar

Vacker.

Smart.

Sevärd.

billig bio och dyra popcorn

Har just bokat biljetter till måste-se-

filmen Avatar.

8.50 $ kostar en biljett.

Ca 55 kronor.

Till skillnad från Sveriges 110 kronor.

Så kan man bara låta bli popcornen

och läsken.

Och det kan man ju ... äh ... inte ...

Ja, då är det riktigt billigt att gå

på bio här i Amerikat.

jag [slips]konstaterar

Vi tittar på På Spåret på SVT Play.

Och jag kan bara konstatera.

Att det var ju väldigt vad slipsarna

blivit breda.

Sedan vi flyttade från Swiden för

snart sex år sedan.

plinkeliplonkeliplonkeliplink

Den där pianostämningen var inte

så dum ändå.

För oj, vad han spelar, Herr Make.

Man kan nästan tro att man bor i

en pianobar.

blomsterlängtan och tantvarning

Jag sätter ihop födelsedags-

hälsningen till pappa.

Och känner en intensiv längtan

efter att fotografera blommor.

Jo, jag hör den själv.

Tantvarningen.

Well, well.

Om ett par månader sisådär.

Då kan jag blomsterfrossa

igen.

segt att packa upp

En vecka sedan vi kom hem från Miami.

Och det mesta av bagaget är uppackat.

Ganska bra, va?

lång vecka

En vecka sedan vi kom hem från Miami.

Men det känns som en månad.

hon som i jag

I det här området är det männen som

klipper gräset.

Och det är männen som skottar snö.

Både minimän och vuxna män.

Aldrig någon kvinna.

Varken minikvinnor eller vuxna kvinnor.

Förutom den där svenska kvinnan då.

Hon med den ... hm ... intressanta

accenten och den konstiga humorn.

HON skottar minsann snö.

Men så är hon ju gift med en märklig

man också.

Som både lagar mat och kör motor-

cykel.

Han verkar inte kunna bestämma om han är

macho eller velour. Och hon verkar gilla det.

Hm.

Märkligt par de där svenskarna.

vita gator och glada barn

Och där kom mejlet barnen väntat på.

"ALL SCHOOLS WILL OPERATE ON A 2-HOUR DELAYED SCHEDULE, TODAY, FRIDAY, JANUARY 8, 2010."

tydligt tecken

Randig gata betyder nysaltad gata.

Nysaltad gata betyder förmodligen

snö imorgon.

Förebyggande saltning när meteorologerna hotar (märk ordvalet) med snö.

Så mycket litar man på väderprognoserna i det här landet.

snå tomårrå

Unge Herr Teen säger att meteorologerna

lovar snö imorgon.

Själv skulle jag uttryckt det lite annorlunda.

Att de hotar med snö.

Bekås aj dånt lajk snå.

As jo nå.

språkförvirrat

Det kommer ett mejl från Unge

Herr Hs fotbollstränare.

Han undrar om Unge Herr H vill

vara med i en cup i vår.

Jag svarar att det vill han gärna.

Men att han inte kan vara med

om det är något "Eastern game".

Jag får snabbt ett svar tillbaka.

"What is an Eastern game?"

Men åh!

Det skulle ju vara Easter.

Som i påsk.

Inte Eastern.

Som i öst.

Tänk vad den fjösiga lilla bok-

staven N kan ställa till med.

Oh, well.

Jag är utlänning.

Och kommer undan med det

mesta.

inga hemligheter här inte

Jag letade efter en person på Yellow

Pages på Internet igår.

Yellow Pages som i Gula Sidorna.

Men hoppsan!

Där fick jag inte bara namn och adress.

Utan även erbjudande om en "Complete

Background Report" på den jag sökte.

Brottsregister.

Civilstånd.

Släktingar.

Grannar.

Eventuella stämningar.

Bostadssituation.

You name it.

Allt till det facila priset av $49.95

Och om detta finns bara en sak att

säga.

Only in Amerikat.

enkel matematik

Nu har jag tänkt till lite.

Om Herr Make förväntade sig att

pianostämningen skulle kosta två

tusen kronor.

Men den bara kostade hälften.

Då borde ju hans Fru Maka kunna

shoppa för tusen kronor sisådär.

Utan att det gör någon skillnad.

Liksom.

färdigt!

140 dollar.

Så mycket kostade nästan två timmars

pianostämning.

Och min lilla energibesparingsåtgärd.

Inte så farligt tycker jag.

Herr Make trodde nämligen att det

skulle kosta det dubbla.

pianodoktor på väg

Här sitter jag och väntar besök.

Av pianostämmaren.

Ska bli intressant att se hur mycket

min energibesparingsåtgärd kostar.

Hm.

storbystat

När vi hyrde bil i Miami lyssnade vi

på bilradion.

Och hjälp vad mycket reklam det

gjordes för olika skönhetsinstitut.

Det lockades med Botox hit.

Och läppförstoring dit.

Utfyllnad här.

Och utsugning där.

Det lockades med upphissade

ögonlock.

Och borttrollade rynkor.

Mindre näsor.

Och större bröst.

Inte konstigt att skyltdockorna

i Miami ser ut som de gör.




Hej och hå.

Skönhetsoperera på.

gästspel utanför bubblan

Idag lämnade jag min hemma-

frububbla några timmar.

Jag var på en träff med SWEAs

småbarnsgrupp.

Inte för att jag har några små barn.

Men jag blev medbjuden ändå.

Så himla trevligt.

Jag tror att jag saknar svensk-

umgänge mer än jag förstår.

Umgänge överhuvudtaget för

den delen.

Nu är jag tillbaka i min lilla

bubbla igen.

Och det är helt okej det också.

Men en sak är säker.

Den dagen jag börjar jobba igen.

Då kommer jag att vara helt till

mig på kafferasterna.

snart!

Nästa vecka har American Idol premiär.

Bara så att ni vet.

utsatt för lockelse

Idag började mitt sunda liv.

Men uj, uj, uj.

Utsattes för lockelse direkt.

swiden-stolt

Det är inte utan att man blir lite stolt.

När man ser Stieg Larssons böcker i

pockethyllan i lokala mataffären.

Lånebild.

Än så länge har jag inte vågat fotografera inne i någon

affär. Även om jag hemskt gärna skulle vilja göra det.

no more sjukgymnastik

Idag körde jag sista passet hos

sjukgymnasten.

Hon kan inte göra så mycket mer

med mina knän, sa hon.

Och så känner nog jag också.

Får höra vad ortopeden säger när

jag ska på återbesök om ett par

veckor.

Om han föreslår amputation.

Eller bara en enkel liten operation.

vardag igen

Snipp, snapp, snut.

Så var barnens allt

för korta jullov slut.

tio saker ni inte visste om mig

Söta K och Katarina har utmanat mig.

Så.

Here we go.

Tio saker ni inte visste om mig:

1. Jag kan inte sjunga men önskar att jag kunde.

2. Mitt första sommarjobb var i ett rökeri. Hela

somrarna luktade jag som en böckling. Och i

sommarstugan hade vi ingen dusch. En härlig

kombination.

3. Jag kan inte vissla men det gör inget.

4. Jag tror inte på ett liv efter detta. Lika bra att

njuta så mycket man kan medan man är här på

jorden.

5. Jag avskyr lynnighet och långsinthet.

6. När jag gick i gymnasiet föreslog min bildlärare

att jag skulle söka till Konstfack. Jag skrattade bara

bort det. Himla dumt.

7. Jag har gett ut sex barnböcker. Små, tunna börja-

läsa-böcker. Men dock. Böcker.

8. Jag är allergisk mot ägg. Och jordnötter. Och

kyckling. Och paprika. Och rödvin. Hej och hå.

9. Jag gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet.

10. Jag har jobbat på en dunfabrik. Stoppade dun-

täcken och dunvästar dagarna i ända. Två veckor

stod jag ut. Men jag hann i varje köpa en dunväst

till personalrabatt. En Caravan-väst. Kommer ni

ihåg dem?

sedan

Tänk om man skulle börja det

nya året med att leva lite sunt.

Men man kan ju inte börja en

lördag.

Det säger sig själv.

Och en söndag går inte heller.

Men på måndag.

Då kan jag börja.

Kanske.

dagens temperatur

-3 grader ute.

Och 20 grader inne.

Plusgrader!

Ordningen är alltså återställd.

Men flygeln.

Den behöver en liten stämning.

Hm.

efterlängtad hemkomst

Gissa vem som just kommit

hem från pensionatet.

Nybadad och fluffig.

Med nyklippta klor.

Scarf runt halsen.

Och doftandes som en hel

liten parfymbutik.

Åh, vad vi har saknat henne. Vår väldoftande lilla fluffboll.

i'm back

Tillbaka i förorten.

Tillbaka i kylan.

3 grader utomhus och 6 inomhus.

Jo, ni läste rätt.

6 grader inomhus!

Jag stängde nämligen av värmen innan

vi åkte till Miami.

Tyckte att det var lite onödigt att ha

den på.

Inte kunde jag väl tro att det skulle bli

så kallt.

Inte kunde jag väl tro att Herr Makes

flygel skulle slå sig så att han inte kan

spela på den.

Oh, dear.

nyårsafton 2009

Jag har aldrig tyckt om nyårsafton.

Ut och frysa klockan tolv på natten.

Smälla raketer och huttra.

Jag gillar varken raketer eller hutter.

Hålla champagneglas med köld-

skakiga händer.

Och någon champagnetyp är jag inte heller.

Men nu har jag ändrat mig.

Nyår kan faktiskt vara trevligt.

Riktigt trevligt till och med.

I varje fall om man firar det i Miami

Beach.

2010 började bra. Folkfest på Ocean Drive och fantastiskt vackert fyrverkeri nere på stranden.

torsdag i miami beach

Imorse satte Söta K och jag klockan

på ringning strax efter sex.

Sedan gick vi ner till stranden för att

fotografera soluppgången.

Jag hade Googlat fram att solen skulle gå upp

klockan 07:07. Piiip.

När klockan ringde kändes det lite segt.

Och det var väldigt lockande att krypa

ner under täcket igen.

Men vilken tur att vi inte gjorde det.

För oj, vad det var vackert.

Nästan magiskt.

Soluppgång i Miami Beach. Nyårsafton 2009.