Bregott och smågodis i all ära.
Läsare av den här bloggen kan ju lätt
få för sig att det är vad jag tycker mest
om med Swiden.
Men det jag kommer att sakna allra
mest när vi nu styr kosan västerut
är förstås familjen.
Ikväll äter vi avskedsmiddag med
mamma och pappa och syster med
familj.
Imorgon säger vi hejdå.
Och det är jobbigt.
Smärtsamt jobbigt.
1 timme sedan
7 kommentarer:
Under tjugo års tid bodde min mamma i Sydamerika och kom bara hem vartannat år så där.
Någon månad.
I minst en vecka innan hon skulle återvända hade jag ont i magen.
Det var bara så HEMSKT med alla dessa avsked.
Åh, jag känner med dig. Det måste vara riktigt tufft att säga hejdå.
Hoppas att ni får en riktigt fin kväll tillsammans.
Må så gott och trevlig resa.
Det är det värsta med att bo utomlands (eller för all del i samma land men långt bort)... Särskilt om man inte vet exakt när man kommer att ses igen...
Kram till dig!
Det är alltid jobbigt med avsked.
Hoppas dock att du kan se fram emot att få komma hem också. Ibland känns det ändå lite skönt det med även om man är ledsen för allt man lämnar.
Kraaam!
Ah det ar svart! KRAM!
Avsked är det allra värsta. Särskilt när man är så långt borta.
Hoppas att resan går bra.
Kram
Elisabet
Oj, under tjugo år!? Ja, du vet du ju verkligen vad jag menar. Det är förfärligt med avsked. Verkligen förfärligt!
Kerstin
Vi hade en härligt kväll - som avslutades med många tårar ... :(
Pysen
Usch, ja. Men å andra sidan - när man väl träffas så njuter man desto mer av varandra tror jag.
Saltistjejen
Det kändes bra att komma tillbaka till USA också, men det är tufft att veta att man inte kommer att ses förrän nästa år.
Emmama
Kram tillbaka!
Camilla
Ja, avskeden blir så definitiva! :(
Skicka en kommentar