träningen.
Ett par kompisar åker med i bilen.
- Hi, Hugo! säger de.
Och.
- Good morning Mississ Konstiga
Efternamnet (som de faktiskt lärt sig att
uttala nu).
- Good morning guys.
Svarar jag.
Och tänker att jag aldrig kommer
att känna mig som en Mississ.
Varför kan de inte bara kalla mig
Anna.
Anna fråmm Swiden.
17 kommentarer:
Jag vet...det där vänjer man sig ALDRIG vid!
Jag brukar säga till att karolinas kompisar ska kalla mig vid förnamn.
Nu gör många av dem det, och det är skönt!!!
Vill inte kallas Mrs B...av ngn...
Kram!
Haha! Ja, jag har själv MYCKET svårt för när folk i ungefär min egen ålder säger Ma'm till mig. Hua, känner mig som värsta gamla tanten...
Annika
Jag har också sagt att de kan kalla mig Anna, men icke. Det där med mrs sitter så djupt.
Gabriella
Precis. Lika tokigt det.
Jag hade vääääldigt svårt för det ibörjan, kände mig typ uråldrig :-). Men sedan barnen blivit lite större och vi måste "drilla" dem i att kalla andra vuxna för "Mrs X" (det är ju bara att ta sedan dit man kommer, och helst vill jag ju inte att mina barn ska verka vara de mest ouppfostrade i grannskapet, även om jag inte tycker att det är nödvändigt med såna formella titlar), så tänker jag inte så mycket på det längre. Fast det bästa här i södern är ändå att det är ok med bara förnamnet, så länge man lägger till "miss" före (Typ Miss Ellie i Dallas :-)) och så länge det är någon nära vän till familjen som barnen träffar ofta. Så bara Jenny går ju inte,. men "miss Jenny" är gott nog :-). Kram!
Samma här med Signora... det låter sååå gammalt... och jag är ju inte gammal... väl..?
Anna fråmm Sweden du kan ju bli naturfotograf också!!!!
Ha det bra och njut av sommarlovet
Kram
Visst är det att visa respekt, men jag gillar det heller inte. Det är bara barnens svenska/finska/norska vänner som kallar mig vid förnamn.
Som tur är har vi ett efternamn som
är enkelt att uttala på engelska.
Jag har aldrig tillåtit någon att kalla mig fru eller fröken - fast i sydstaterna blir det Miss Margaretha...
Hua, och här hemma börjar unga människor att nia både varandra och oss gamlingar - dubbel hua!
säger,
Margaretha
Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid att vara en Mrs, fastän jag har varit gift i 16 år!!!! :-)
Mig kallar de Miss Malin, låter mysigt bara de lyckas uttala Malin någorlunda så, så det inte blir Maylinn eller Marlene så.
hahaha. Nu ska jag läsa ikapp allt jag missat under sommaren. Tillbaka i Stockholm efter några veckor i torpet vid sjön och 10 dagar i Italien. 38 grader varmt, härligt!
Kram Lina
Why not Mrs Anna? LOL!!
ÅH, det där reagerade jag så på också. På ett sätt blev jag smickrad, för det låter så sött, men samtidigt så kände jag mig emellanåt som en gammal farmor. :)
Åh vad konstigt det skulle kännas att bli kallad för Mrs! Vet hur illa jag tycker om att bil kallad tant på bussen av någon annan jämnårig småbarnsmamma! Kram!
Anna
Miss Anna hade varit lite gulligt. Men Mrs Efternamn. Näe.
Pysen
I Portugal kallades ja madam. Inte så upplyftande det heller. Men de menar ju väl.
Och nej. Du är inte gammal. ;)
Camilla
:)
eastcoastmom
Här gör vi det inte lätt för dem. Ett efternamn som knappt kan uttalas i Swiden.
em
Det är det där med att ta seden dit man kommer.
Cecilia
:)
mammigranten
Miss Maylinn är fint, tycker jag.
Lina
Welcome back! :)
Chris
Har faktiskt försökt. Men de envisas med efternamnet.
Myra
Hm. Det är nog där skon klämmer. Man känner sig GAMMAL! Och det vill man ju inte. :)
Mia
Usch ja, det där med att små barn säger tant till en ... inget vidare. Finns det inget bättre ord att använda!?
:-)
Jag som inte har råkat ut för det tycker det låter vackert och respektfullt när jag hör det på filmer och så där.
En bekant bodde i Egypten. Där var hon fru Maken. Men när han av någon anledning jag inte minns inte var med henne ute, utan hon gick med sonen då kallade de henne mamma Sonens. Sig Själv var det inte en chans att hon kunde kallas.
Utifrån den anekdoten tycker jag att ditt (tydligen krångliga) efternamn kan ersättas med sonens förnamn som tydligen är lätt.
Men jag har aldrig bott utomlands och har ingen koll.
Skicka en kommentar