varuhuset.
Vi köpte en byggställning också.
Och den där ställningen skulle
förstås transporteras hem.
På takräcket.
Herr Make hade inga problem
att lyfta.
Men jag.
Attans vad tungt det var.
- Jag kan inte, grimaserade jag
efter stunds kämpande.
Precis då körde en stor lastbil in
på parkeringsplatsen.
Just som den skulle passera oss
stannade den.
Ut klev chauffören.
Gick fram till mig med bestämda
steg.
Tog tag i den stora kartongen.
Slängde (med Herr Makes hjälp) upp
den på taket.
- Oh, thanks, sa jag och log soligt.
- Thank you so much, sa Herr Make.
Killen sa ingenting.
Inte ett ord.
Inte en min.
Hoppade bara in i sin lasbil igen.
Och körde iväg med en rivstart.
Kvar stod vi med förvånade miner.
Och kunde konstatera.
Att det här med service och hjälp-
samhet.
Det är de duktiga på.
De där amerikanerna.
13 kommentarer:
Det DÄR, Anna...hade INTE hänt i Sverige...! That's for sure... :)
Här hade vi på sin höjd ställt oss och tittat på.
Tänk så olika folk o folk är ändå.
Men vad konstigt att han inte sa något!
Jaja, han hjälpte ju till i alla fall, men så märkligt egentligen...
Åh, en tyst och stark typ. Precis vad jag behöver - tog du inte reg numret?! ;-)
Ja visst är folk hjälpsamma här? Det är ju sånt som gör livet enklare.
Han kanske var stum...vem vet?!?
Han kanske var stum? Hjälpsam var han i alla fall. Roligt! Svårt att se att det skulle hända här... Mer ovanligt än vanligt i alla fall.
Kram :)
Gissan
Mycket kan man säga om amerikaner, men de är helt otroligt hjälpsamma och serviceinriktade.
LindaLotta
Visst var det märkligt. Nästan lite skumt.
Karlavagnen
Haha. Attans. Men nästa gång ska jag självklart tänka på dig! ;D
Eastcoastmom
Jag blir alldeles lycklig av sådant.
Åsa
Och förlamad i ansiktsmusklerna. Han rörde inte en min. Mycket märkligt.
Malin
Stum och ansiktstelopererad.
Snäll var han i varje fall.
Jo, här är det inga problem att få hjälp om man behöver. Men lite konstigt att han inte sa något. Dom brukar ju gärna prata med främlingar.
Vad härligt!! Påminner väldigt mycket om Brasilien, fast här hade det blivit lite pratat också. Folk är så otroligt hjälpsamma och generösa här. Något jag kommer att sakna...
Må så gott!
Någon grå färgnyans eller???
Anna
Precis. Amerikanarna brukar PRATA. Men inte denne räddare i nöden. Han var kanske bara en hallucination ...
Ninni
Det är något Sverige och svenskarna ska lära sig. Service och hjälpsamhet.
Oj, vad schysst!
Marianne
En vardagshjälte. En tyst sådan.
Helt fel Gissan!
Klart det skulle hända i Sverige - har själv gjort likadant flera gånger...
Dock är jag amerikan :) i Sverige. Och man gör bara så om man ser någon i behöv av hjälp.
"Pay it forward!" Har ni sett filmen?
Iaf - nästa gång (i Sverige) någon stakare försöker göra någonting själv som de inte klarar eller se ut att behöva hjälp - stanna och hjälpa - jag lovar att du blir lika glad som den du hjälper! :)
Skicka en kommentar