I jobbväntans tider. Inget annat.
När det sagts att man ska få besked
"under veckan".
Då kan det hända att man blir lite
handlingsförlamad.
Då kan det hända att man bara
vandrar runt.
Och kollar mejl och telefon mest
hela tiden.
1 timme sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Usch, jag förstår det. Der där rastlös och oroliga...
VET hur det känns.
Håller alla tummar för dig!!!
HUGGIES!!
Men oj, då ska vi alltså hålla tummarna hela veckan?
Hoppas, hoppas!
Förstår att du känner dig rastlös. Fortsätter att hålla tummarna för dig. Hoppas att det går vägen.
Kram!
Åååå du jag känner igen mig.
Håller alla fingrar och tår för att de ringer SNART och att de då kan ge dig ett BRA beslut!! :-)
Ett JATACK vi vill GÄRNA ha dig i vårt team!
Hoppas ju själv få ett sådant samtal.... någongång...
Kram!
Hm, jag känner igen känslan. Mina krukväxter brukar bli väldigt ompysslade då av någon anledning. Jag går liksom från fönster till fönster och tittar ut och passar på att nypa i de små liven.
Den som väntar på något gott....
Kram
Usch - att vänta är aldrig kul, känns bättre att veta. Jag håller tummarna för positiva besked .-)
annika
Tack! Det behövs lite tumhållning, känns det som.
Huggies!
marie
Ja, tack. ;)
desiree
Tack!
saltistjejen
Detsamma. Håller tummar och tår för dig. Och tänker massor på dig.
Kram!
anna
Just krukväxterna får inte så mycket behandling. Men små besök vid tvättmaskinen blir det. Lite undanplockning av skor. Sortering av sopor. Men jag får liksom ändå ingenting gjort. Inte minsta lilla.
Kram!
pralinen
Ja, det känns bara jobbigt. Och svårt att ta tag i något nytt liksom.
Mäh. Då kunde du ju dragit upp min besöksstatistik genom att titta in på min blogg typ en hundra gånger eller så.
Nu har jag iallafall svarat på din utmaning så nu måste du titta in. Ha!
Jag känner med dig. Intet är som väntans tider. Och just väntan på jobbesked är extra jobbigt. Jag håller tummarna.
Jag hoppas och håller tummarna!
katarina
NU har jag kikat. Ska göra några besök till idag. För statistikens skull alltså.
annika
Tack!
Skicka en kommentar