fredag, september 16, 2011

när herr make är borta

Nu är det över en vecka sedan vi
hade polisbesök.

Jag har inte varit rädd en enda
kväll.

Inte tänkt på det alls.

Inte trott mig höra några steg i
grusgången.

Men i natt.

I natt när Herr Make var bortrest.

Då mardrömde jag minsann om
poliser.

Om ficklampor.

Och genomsökta hus.


Det är intressant det där.
Hur hjärnan fungerar.

10 kommentarer:

  1. Desiree16 september 2011 kl. 09:48

    Hoppas ni slipper få oväntat nattbesök. Sannolikheten för att det skulle hända igen är nog ytterst liten. Men visst är det så att man känner sig mer orolig då man är ensam. Hoppas du får sova ordentligt i natt fast maken är bortrest. Ha en fin helg.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Ylva16 september 2011 kl. 12:07

    Ja, fy för att vara ensam och ligga och jaga upp sig och bilda fantasispöken. Hjärnan är en underlig "manick" ;)

    SvaraRadera
  3. Annelie16 september 2011 kl. 12:34

    Usch, otäckt med mardrömmar! Gillar din header mycket! Hoppas & håller tummarna att ett jobb dyker upp snart för dig!

    SvaraRadera
  4. Annika16 september 2011 kl. 12:45

    OCH det förstår JAG!!!
    JAG skulle reagera på exakt samma sätt.
    NU ska vi hoppas et blir lugnt. INGA fler poliser och absolut INGA tjuvar i trädgården.
    Huggies!!!!

    SvaraRadera
  5. Monica16 september 2011 kl. 15:15

    Jag förstår dig, du har som tur är tre starka barn:-). Du har väl belysning tänd också natten igenom? Strålkastare över trädgården;-) och rörelsedetektorer som tänds verkar väldigt effektivt. Jag skulle besöka ett äldre par och hann bara sätta foten på första trappsteget så lyste hela verandan upp och badade i ljus, det var när det var nytt med detta, och jag tänkte stod det och passade så precis och tände alla lampor:-) och så finns det rörelsedetektorshundar som skäller mer än din;-), det har en granne på landet.

    SvaraRadera
  6. Peace in mind16 september 2011 kl. 22:14

    Nu måste du bara säga: var bor du egentligen? I mitt lilla hörn av Skåne händer aldrig något...

    SvaraRadera
  7. Peace in mind16 september 2011 kl. 22:15

    Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  8. Bokcaféet i byn16 september 2011 kl. 22:56

    Hej där!
    Jag älskar vårt lantliv och säger alltid att jag inte är mörkrädd men när maken är bortrest ser jag till min stora förtret spöken både här och där....eller åtminstone bärpå en mindre trygg känsla inombords. Märkligt och irriterande, man vill ju vara stark och självständig!!
    Trevlig helg!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  9. anna of sweden19 september 2011 kl. 09:19

    desiree
    Jag är inte orolig alls. Men det undermedvetna är visst fortfarande lite skärrat ... Märkligt det där, hur det fungerar.


    ylva
    Väldigt underlig. Och ganska bra. ;)


    annelie
    Tack, snälla!


    annika
    Huggies!

    SvaraRadera
  10. anna of sweden19 september 2011 kl. 09:24

    monica
    Bra tips! Min egen lilla hund skäller ju inte minsta lilla voff. :)


    peace in mind
    Jag bor i ett riktigt gangstertillhåll mellan Malmö och Lund. ;)


    anna
    Ja, så himla irriterande! :)

    SvaraRadera

Tack för din kommentar!