promenaden.
Som går baklänges.
Samtidigt som han gör cirklande
rörelser med armarna.
Och däremellan gnuggar sig i
ansiktet.
Ska man då anta att det är en
galning man möter.
Eller att det är någon form av
träning.
Sådan där balansera-kroppen-
sinnet-och-energierna-träning.
Beats me.
Men vi hälsade i varje fall på
varandra.
Och med min förmåga att locka
galningar till mig så knackar det
väl snart på dörren.
6 kommentarer:
Jag hade nog blivit rädd och sprungit resten av vägen...och sett mig över axeln hela tiden.
Men sen är jag ju feg också.....
Ah, det där va ingen galning... Så där gör ju jag hela tiden...å inte e jag gaaaaaaalen heller... ;)
Nä men passa dig för de där amerikanarna....finns det egentligen någon endaste som är riktigt "normal" over there..?
Kram Gissan
Amy
Jag var mest fascinerad! :)
Gissan
Haha. Ja, jag kan se det framför mig. Hur du springer runt på dina powerpromenader. Viftandes och gnuggandes.
Han hade väl ingen blodig motorsâg i händerna?
haha vi har en exakt likadan armviftande gubbe här...undar om han ägnar sig åt att gå mellan CT och PA..
Hälsa från mig nästa gång ni ses!
Dosiss
Jo,det hade han faktiskt ... nä, skojar bara. :D
kalaslotta
Jag lovar att hälsa. :)
Skicka en kommentar