Som nykomling i USA reagerade jag
på att alla var så otroligt artiga.
Excuse me hit.
Och excuse me dit.
Nu när jag kommer hem till Swiden
reagerar jag på att många är så
otroligt oartiga.
Här kan man nästan bli omkull-
sprungen utan minsta lilla excuse me.
1 timme sedan
20 kommentarer:
Du har rätt, många är extremt oartiga och otrevliga. Skulle man hälsa när man kommer in i ett väntrum tex så tror folk att man är full eller idiot.
Ha det bra
Kram
Jadu, det har jag hört från flera som kommer "utifrån" ..., senast från pv:s brorsdotter Joanna som bor på Irland.
Hon sa precis samma sak.
Men då...!!!
Va e det för ställe du hamnat på..?
Säger de inte ens "ursäkta"?
Kan ju förstå om de inte säger excuse me, för de kan väl inte engelska.. ;) men ett förlåt borde man väl för sjuttsingen bjuda på..?
Jag hade sagt "Men ååååå förlååååååt"... ;)
Kram på dig.
Akta dina knän när de springer på dig så..
Gissan
Japp! Tyvärr är svenskar jädrigt oartiga!!!! Särksilt i större städer. Stockholm ska vi inte prata om!
Trist.
Hahha...min man sa detsamma nar han kom till Sverige forsta gangen. Tar en stund att vanja sig vid det....
Tråkigt...
Jisses vad gott det såg ut med en dammsugare...
Kram
När jag besökte matbutiker m m när vi precis flyttat hit till USA, fattade jag inte varför alla sprang omkring och bad om ursäkt hela tiden. Efter några år har jag lärt mig uppskatta det och jag har aldrig fått en vagn på "hälarna" (det som gör så ont), vilket jag förknippar med veckohandlingen i kära fosterlandet. Här har man sitt eget utrymme när man shoppar.
Om man håller upp dörren åt någon i Sverige så får man inte ens ett tack. Önskar att alla svenskar blev lite mera artiga. Tyvärr har vi ett dåligt rykte just på den fronten...Det finns ju annat som svenskar är bättre på, bordsskick t ex.
Ja, det är stor skillnad. Vi kan nog alla lära lite av andra kulturer. Man tänker inte riktigt på det förrän man har bott utomlands ett tag.
Jag har ju trott att man är vänligare här i Texas än uppåt landet i USA. Jag bodde utanför Wasjington DC under ett halvår (1979-80) och har besökt trakterna däromkring många gånge. Men nu hör jag att även du märker skillnad mellan Philadelphia och Sverige.
Visst ar det sa !!! Jag haller med. Sjalv tycker jag det ar trevligt nar jag gar pa min morgon promenad har i USA att alla sajen Godmorning eller Hi eller i alla fall tittar pa en!!! Hander inte sa ofta i Sverige!!
Dock ser jag fram emot min Lingon Grova smorgos med Bregott pa i Augusti.
Ha det bra
Helena
Ja, och râkar man prata lite artigt med en kassörska sâ känner man sig verkligen som en utlänning.
Håller helt med dig - jag älskar att komma hem till Sverige men visst är människor oartiga och oftast sura!!!!!
Camilla
Man ska ju verkligen inte dra alla över en kam - men det är verkligen stor skillnad mot vår lilla förort i Philadelphia och här. Hela familjen reagerade direkt när vi kom hit. Trist!
Elisabet
Synd att det är så.
Gissan
Gissa vad jag sa när jag nästan blev omkullsprungen; "Oj, förlåt!" Haha. Omkullspringaren höll nästan på att trilla själv av ren förskräckelse.
Saltistjejen
Så himla tråkigt att det är så. Undrar just vad folk från andra länder, som kommer till Sverige, tänker om oss svenskar ...
Caroline
Trist! Jag vill inte vänja mig!
milla-adante
Mums. Det var gott. Men nu måste jag snart sluta njuta av alla dessa delikatesser ... Eller åtminstone njuta mer återhållsamt! ;)
Anonym
Jag håller helt med dig - tur att vi är duktiga på bordsskick så att det i varje fall väger upp lite.
Anna
JÄTTEstor skillnad!
Helena
Åh, då har du något att se fram emot. Lingongrova och Bregott! :P
Dosiss
Jag tycker nog att servicepersonal är trevliga (än så länge i varje fall). Det är mer "folk på gatan" som bär sig åt lite hur som helst.
Cecilia
Fast vi svenskar har i varje fall gott bordsskick - som någon skrev här uppe ... Men det har man kanske i England också? :D
AMEN!!! AMEN!!!!
Så är det alltid. Så fort jag äntrar sverige är det klippt, man slås av det på en gång.
Speciellt i Sthlms t-bana och inne i stan...
Efter ett tag är man lika bufflig själv...
Så trist...
Men käre tid så olika erfarenhet vi har. Jag tycker svenskarna har blivit otroligt mycket vänligare och artigare än, låt säga för 15 - 20 år se'n. Medges att det är fler karlar som kommer rusande för att hjälpa dig med tunga väskor, i England och U.S.A., men annars tycker jag att folk här både inleder samtal och ber om ursäkt. Fast vi har ett annat kulturellt mönster och kanske inte är lika översvallande. Men småle först mot en främling och du kan bli fast i ett samtal.
Är det någon som bara ser sur ut, och kör över tårna på dig med kundvagnen, i vår by kan man ge sig på att det är en holländare, tysk eller dansk, som det vimlar av här.
Jag kan bli både irriterad och trött på alla "hävv ö najs dej" och "hau ar jo todej" när det bara är tomma fraser.
Margaretha
som nog är både kärv och tråkig
Visst hör man många fler artiga fraser i USA, men hur mycket betyder dom egentligen? Kommer ihåg när jag först kom hit. Folk frågade ”how are you?”, och i början svarade jag, och fick många underliga blickar. Det var ju bara ord som slängdes ut utan att betyda nåt. Det tog också ett tag innan jag funderade ut hur jag skulle svara. När jag nu hör ’How’r you doin’?, säger jag oftast samma ord tillbaka, eller ’how’r you?”, ”fine, you?”, och alla gånger (utom när det är nån man ser ofta), utan att vänta mej ett riktigt svar. Hörde också många gånger ”We’ll have to get together some time”. Det tog mej ett bra tag att lista ut att det också bara var en tom fras. Själv väljer jag nog att höra artigheter eller vänligeter lite mera sällan, mot att veta att dom betyder nånting.
Så rätt du har!
Jag kan ofta inte låta bli att bli lite extra övertrevlig såna gånger och ibland kan jag inte låta bli att säga något. Som t ex när jag håller upp dörren åt någon på stan eller så och dom inte tackar... Då brukar jag högt säga -Varsågod, det var så lite! Det hör till artighet och uppfostran att hälsa och vara trevliga mot varandra...
Kram
Annika
Och detta var ändå bara i lilla Kristianstad ... :)
Margaretha
Alltså, jag tycker egentligen att svenskar är trevliga - när man börjar prata med dem. Men jag blev bokstavligen nersprungen när jag var på stan. Och Söta K också. Ingen bad om ursäkt ... Till skillnad mot i USA där de ber om ursäkt bara de går i närheten av en.
Umepojk
Har glömt att hälsa dig välkommen hit till min blogg. Välkommen! :)
Till viss det håller jag med dig, men håll med om att man bör be om ursäkt om man springer rakt in i någon i en butik! Det hände flera gånger och skillnaden mot USA där folk ber om ursäkt bara de går i närheten av en är lätt chockerande.
Nattsyrran
Haha. Jag blir också övertydlig. Lite obstinat så där! Vet inte om det hjälper, men det känns ganska bra! :)
Jag kan inte göra annat än att hålla med fullständigt.
Reglerna tycks lyda typ såhär:
Promenerar du på trottoaren väj inte en millimeter utan gå rakt framåt. Mötande personer ska väja, inte du.
Ska du kliva på t-banan så ställ dig mitt för dörrparet så att du försvårar för de avstigande.
Säg hellre tack en gång för lite än en gång för mycket; och allra helst inte alls.
~
Det är bedrövligt hur det har blivit.
~
Nu ska jag komma med dagens lilla självgoda skryt. (De flesta skulle väl i och för sig tycka att beteende var urdumt eftersom det inte var egoistiskt.) När jag för någon vecka sedan eller så körde bil på Myntgatan/Slottskajen förbi Stallbron så stannade jag till för en grupp turister som aldrig tycktes komma över gatan. Jag fick glada nickningar, vinkningar tillbaka, och en av turisterna lyfte till och med på hatten. Se där, vad mycket trevligare det kan bli.
Tala om win-win-situation. :-)
Laban
Bra gjort! Glada turister = shoppar mer = bra för BNP! :D
Skicka en kommentar