Oj oj oj! Så jobbigt! Så hemskt. Förstår nog inte hur pass jobbigt det verkligen måste vara att vara så långt från familjen. Speciellt när det händer något... Något jobbigt och hemskt... Kram Anna
...även vi tycker att Du är långt borta...Skönt att det snart är sommar så vi mår mysa tillsammans Kram Kram och tack för att du finns, för det gör du ju, även om det är långt borta :)!
Jag vet, Anna, ibland känns det väldigt långt. Jag håller helt och hållet med dig. Men tänk ändå så fantastiskt det är att vi kan hoppa på ett plan och vara hemma inom 12 timmar. Rätt fantastiskt. Visst har ni i Philly ett direktflyg till Sto? Det är mer än vad vi har i Wash. Här får man åka över KPH, men det är OK det med... Åker ni hem i sommar? Hur länge stannar ni? KRAM!!!
Anna Jag haller med dej !! Saknar min familj jatte mycket !! Vara Skype samtal har gjort det lite battre, for nu pratar jag med dom varje dag och vi ser dom och dom kan se hur barnen vaxer !! Jatte bra grej! Jobbar fortfarande pa att fa min Boston-bo till att flytta hem till Sverige!!! Han sajer om han forlorar jobber sa aker vi med en gang! Men det ar var ingenting man ska ga och hoppas pa !!?!?! I dessa ekonomiska kris tider! Ha en bra dag !
Mimmi Ja, ibland känns Atlanten större än annars ...
Anna Nä, det är vid sådana tillfällen man känner sig sååå avskuren från Sverige.
Åsa Ja, jag finns här. Alltid! Oavsett var jag befinner mig geografiskt. :)
Så mysigt att snart ses. För nu är det ju faktiskt ganska snart. Kram!
Annika Ja, ibland tänker jag på hur det var på utvandrarnas tid. När de åkte iväg med en båt och aldrig skulle komma att återse sina nära och kära. Lite annorlunda mot idag!
Vi åker hem i sommar, men har inte riktigt bestämt när och hur länge. Det blir nog en sisådär sex, sju veckor. FVi flyger alltid till Köpenhamn. Det är ju nästan hemma för oss. ;)
Helena Visst är det fantastiskt med Skype och mejl och allt vad det är. Du borde förresten börja blogga så att din familj och dina vänner där hemma kan följa med i din vardag.
Nä, inget bra att önska arbetslöshet. Men man kan ju hoppas på en liten headhunting från Sverige! :)
Taina Tack! Ja, nu mår hon bättre och hela släkten andas ut.
Ja Anna,fy vilken pärs! Jag blev så ledsen när jag fick reda på det, man blir nästan förlamad av sorg. Men nu verkar ju allt vara på rätt väg igen, så vi önskar bara att Astrid snart blir frisk. Kram till er alla!
Åh vilken pärs! Jag har varit inne och läst på hennes blogg och jag hade kramp i magen innan jag kom fram till där det står att de ringde och sa att det inte var leukemi.
14 kommentarer:
Usch då! Ja du, vid såna tillfällen är det jobbigt att vara långt borta. Har varit med om tråkigheter själv, så jag vet hur det känns. Take care!
Oj oj oj! Så jobbigt! Så hemskt. Förstår nog inte hur pass jobbigt det verkligen måste vara att vara så långt från familjen. Speciellt när det händer något... Något jobbigt och hemskt...
Kram Anna
...även vi tycker att Du är långt borta...Skönt att det snart är sommar så vi mår mysa tillsammans Kram Kram och tack för att du finns, för det gör du ju, även om det är långt borta :)!
Jag vet, Anna, ibland känns det väldigt långt. Jag håller helt och hållet med dig.
Men tänk ändå så fantastiskt det är att vi kan hoppa på ett plan och vara hemma inom 12 timmar. Rätt fantastiskt.
Visst har ni i Philly ett direktflyg till Sto? Det är mer än vad vi har i Wash. Här får man åka över KPH, men det är OK det med...
Åker ni hem i sommar? Hur länge stannar ni?
KRAM!!!
Anna
Jag haller med dej !! Saknar min familj jatte mycket !! Vara Skype samtal har gjort det lite battre, for nu pratar jag med dom varje dag och vi ser dom och dom kan se hur barnen vaxer !! Jatte bra grej!
Jobbar fortfarande pa att fa min Boston-bo till att flytta hem till Sverige!!! Han sajer om han forlorar jobber sa aker vi med en gang! Men det ar var ingenting man ska ga och hoppas pa !!?!?! I dessa ekonomiska kris tider!
Ha en bra dag !
Ojoj, hoppas lilla Astrid mår bättre nu.
En krya på dig kram till Astrid från mig.
Mimmi
Ja, ibland känns Atlanten större än annars ...
Anna
Nä, det är vid sådana tillfällen man känner sig sååå avskuren från Sverige.
Åsa
Ja, jag finns här. Alltid! Oavsett var jag befinner mig geografiskt. :)
Så mysigt att snart ses. För nu är det ju faktiskt ganska snart. Kram!
Annika
Ja, ibland tänker jag på hur det var på utvandrarnas tid. När de åkte iväg med en båt och aldrig skulle komma att återse sina nära och kära. Lite annorlunda mot idag!
Vi åker hem i sommar, men har inte riktigt bestämt när och hur länge. Det blir nog en sisådär sex, sju veckor. FVi flyger alltid till Köpenhamn. Det är ju nästan hemma för oss. ;)
Helena
Visst är det fantastiskt med Skype och mejl och allt vad det är. Du borde förresten börja blogga så att din familj och dina vänner där hemma kan följa med i din vardag.
Nä, inget bra att önska arbetslöshet. Men man kan ju hoppas på en liten headhunting från Sverige! :)
Taina
Tack! Ja, nu mår hon bättre och hela släkten andas ut.
Ja Anna,fy vilken pärs!
Jag blev så ledsen när jag fick reda på det, man blir nästan förlamad av sorg.
Men nu verkar ju allt vara på rätt väg igen, så vi önskar bara att Astrid snart blir frisk.
Kram till er alla!
Lotte o Jan
Usch ja, ibland är det väldigt långt hem. Kram
Vilken pärs för din syster! Jag förstår att du önskade att du kunde vara där och stötta henne.
Tur att det hela verkar få en lycklig utgång.
Stackars lilla Astrid. Mamma Åsa (din syster eller hur?) verkar stark (liksom du).
Hoppas att hon piggar på sig och att livet återgår till det normala.
Efter regn kommer solsken.
moster L
Usch ja, vilken lättnad när det visade sig att det inte var något!
Gabbe
Kram
Katarina
Ja, det var en pärs. Fast jag bor långt borta så hoppas jag att min syster kände att jag fanns där för henne på något sätt ändå.
kalasLotta
Ja, nu är det solsken igen. Men hjälp vad man blir påmind om hur sårbart livet verkligen är.
Åh vilken pärs! Jag har varit inne och läst på hennes blogg och jag hade kramp i magen innan jag kom fram till där det står att de ringde och sa att det inte var leukemi.
Hoppas lilla Astrid kryar på sig nu!
londongirl
Usch ja, det var en pärs för oss alla. Och efteråt känner man sig alldeles omskakad.
Skicka en kommentar