torsdag, september 22, 2011

språkfunderingar

Det där med att kalla sina
barn för "kids".

Det tror jag inte att man
gjorde för sju år sedan.

När jag lämnade landet.

8 kommentarer:

  1. Elisabeth22 september 2011 kl. 11:30

    Nej, det har nog kommit på senare år, tror jag också. Ärligt talat förstår jag mig inte på det, men så är jag väl lite motvalls också.

    SvaraRadera
  2. anna of sweden22 september 2011 kl. 11:34

    elisabeth
    Jag är också lite motvalls när det gäller språk. Inser att jag kommer att låta väldigt mossig när jag blir äldre ...

    SvaraRadera
  3. Unknown22 september 2011 kl. 14:28

    Mina barn - dina ungar :)

    SvaraRadera
  4. eastcoastmom22 september 2011 kl. 14:37

    Svenskan har blivit så svengelsk!

    SvaraRadera
  5. Ulrika i England22 september 2011 kl. 17:02

    Jag fattar inte det eftersom det betyder exakt samma sak som 'ungar'. Så varför inte använda det svenska ordet? Suck...

    SvaraRadera
  6. susie23 september 2011 kl. 02:24

    Här i USA brukar vi säga
    "Our children - other people's kids!"
    alltså kids är lite negativt egentligen!
    Kram på dig anna, jag gillar att följa din blogg!

    SvaraRadera
  7. Elisabet.23 september 2011 kl. 10:07

    Och jag kallar mina för "barn" ..,-)

    SvaraRadera
  8. anna of sweden23 september 2011 kl. 10:26

    lilla u
    :)


    eastcoastmom
    Svengelsk var ordet.


    ulrika
    Jag tror att kid håller på att bli ett svenskt ord.


    susie
    Kram tillbaka! Jag saknar dig!


    elisabet
    Jag också. Så himla gammalmodigt.

    SvaraRadera

Tack för din kommentar!