Anna, du är alltid så spot on. Känner det samma som du gör, vill stanna tiden, vill inte glida ifrån. Jag hoppas o tror att era duktiga små fast stora barn klarar av skolstart galant, att förhoppningar infrias och att mamman kan andas ut. Heja er!
JAG med!! Jag förstår precis hur du känner, så känner jag också vid varje skolstart. OCH just "slipping thru my fingers" får mig alltid att blir tårögd... Så fin. Stora huggies!!
Så fin. Jag gråter också. Värst förra hösten då Nora sjöng just den solo på skolans Mamma Mia musical. Hoppas det har går bra de där första dagarna i skolan. Kram
Nix. Min yngste (20) drar halvvägs upp i landet imorgon. Jag ska försöka att inte snora när vi lämnar honom. På vägen tillbaka till Skåne kan jag böla hur mycket jag vill. :-/
Nej Anna, det går inte över..... det blir värre o värre....
SvaraRaderaI alla fall i mitt fall!
Kram!
Anna, du är alltid så spot on. Känner det samma som du gör, vill stanna tiden, vill inte glida ifrån. Jag hoppas o tror att era duktiga små fast stora barn klarar av skolstart galant, att förhoppningar infrias och att mamman kan andas ut. Heja er!
SvaraRaderaUnderbar låt, och visst känns det som om man själv är Meryl och Amanda ens dotter???
SvaraRaderaHuvva, så jag grät när jag såg den på bio...och jag gråter fortfarande när jag ser det här klippet.
Det konstiga är att varje gång dottern gick till skolan när hon var liten och jag vinkade från fönstret, så tänkte jag alltid på den här låten :-)
Mmm, fin den är. Den passar in i mitt liv just nu också...
SvaraRaderaJAG med!!
SvaraRaderaJag förstår precis hur du känner, så känner jag också vid varje skolstart. OCH just "slipping thru my fingers" får mig alltid att blir tårögd...
Så fin.
Stora huggies!!
Men Anna! Det där var inte schysst. Nu blev jag ju också sentimental. *Snyft*
SvaraRaderaSå skönt att höra att jag inte är den enda sentimentala. Och Christina säger att det blir värre och värre. Åh, nå.
SvaraRaderaNär min son var femton år och körde moppe hem där vi då bodde på landet, kom jag just efteråt .., med bilen.
SvaraRaderaSå upptäckte jag honom vid vägkanten .., och det kändes som om mitt hjärta skulle sprängas av kärlek och vemod!
Nu är han 25, döttrarna är 39 och 35 och jag känner samma sak.
Var gång jag lämnar dem eller tvärtom, får jag hålla gråten stången.
Så fin. Jag gråter också. Värst förra hösten då Nora sjöng just den solo på skolans Mamma Mia musical.
SvaraRaderaHoppas det har går bra de där första dagarna i skolan. Kram
elisabet
SvaraRaderaJa, man får behärska sig. Vill ju inte skrämma dem med översvämmande ögon. ;)
lena
Åh, då hade jag också gråtit, kan jag säga. Kram tillbaka!
Aldrig aldrig går det över. Jag blir tårögd bara av att läsa titeln på låten..
SvaraRaderaNix. Min yngste (20) drar halvvägs upp i landet imorgon. Jag ska försöka att inte snora när vi lämnar honom. På vägen tillbaka till Skåne kan jag böla hur mycket jag vill. :-/
SvaraRaderabettankax
SvaraRaderaSamma här ... Snyft.
livet just nu
Usch, ja. Man får försöka behärska sig.
Lycka till i morgon!
åh jag lyssnar sönder mig på den där låten :)
SvaraRadera