tisdag, december 07, 2010

dag 21 - ett annat ögonblick

Fyra kilo bebis på magen.

En tillplattad liten näsa.

En mörk kalufs.

Små, små fingrar.

Och ganska stora fötter.

10 kommentarer:

  1. Känner starkt igen den känslan. Tre gånger.

    SvaraRadera
  2. Visst är det ett underbart ögonblick?! Så annorlunda, chockartat och som en bal på slottet...alldeles uuuunderbaaaart!

    SvaraRadera
  3. Anna-tvillingmamma7 december 2010 kl. 11:54

    Lite avundsjuk är jag allt på alla som har fått uppleva det där ögonblicket. Det är inte riktigt samma sak att titta på två små kämpande liv instängda i en plastlåda. Fast det slutade ju lyckligt ändå och vi har fått massor med fina ögonblick!
    Kramar

    SvaraRadera
  4. JO, det är ögonblick att minnas...
    KALLA men soliga huggies idag!!

    SvaraRadera
  5. Fyra kilo! Det är ganska mycket bebis det.

    Jag har ju inte fött några barn själv men jag kan tänka mig att det är ett alldeles magiskt ögonblick när bebisen efter nio månader faktiskt finns där utanför magen.

    SvaraRadera
  6. Fyra kilo, jag är imponerad. Tyckte mina två kändes som fyrtiofyra men de vägde bara 3 och 2. Dock inte samtidigt.

    SvaraRadera
  7. peace in mind
    Jag blev lite snuvad på den känslan när jag fick tvillingarna. De rycktes iväg från mig ganska snabbt för att undersökas av läkare. Men sedan när det lugnat ner sig lite så fick jag ju snusa på dem. :)


    karin
    Ja, alldeles, alldeles underbart!


    anna
    Förstår det.


    annika
    Kalla, mulna huggies tillbaka! Brrr.


    katarina
    Ja, det är magiskt. Och det trollar bort allt det jobbiga med förlossningen. Moder Natur är smart! ;)


    livet just nu
    Allt beror på vad man jämför med. Två år senare var jag gravid med 5,8 kilo bebisar. ;)

    SvaraRadera
  8. Tre här.

    Den siste var stor 4820 gr.

    Intill honom i barnsalen låg ett tvillingpar som tillsammans vägde mindre än den här krabaten.

    Mitt i natten gick jag upp, tassade barfota till barnsalen där alla småttingarna låg och sov .., satte mig på en stol och bara tittade på den där gossen.

    "Å, jag förstår .., är det ditt första barn ..?" sa en kvinna ur personalen.

    "Nä, mitt tredje ..." sa jag.

    Det kändes som om hjärtat skulle sprängas.

    SvaraRadera
  9. mia
    Det är det. Var det.


    elisabet
    Just så var det. Och är det. Ett sprängfyllt hjärta. För varje barn.

    SvaraRadera

Tack för din kommentar!