tisdag, juni 02, 2009

mrs x och den lilla valpen

En granne till mig - låt oss kalla 
henne Mrs X - har länge pratat om 
att skaffa hund.

Mrs X make däremot.

Han vill inte ha någon hund.

Vilket  Herr   makar ofta inte vill.

Men, men.

Mrs X är en kvinna med över-
talningsförmåga.

Vilket kvinnor ofta är.

Så.

I måndags flyttade en liten valp 
hem till Mrs X.

Mrs X var redo.

Korgen var bäddad.

Leksakerna inköpta.

Och Mrs X hade läst alla valp-
böcker som tänkas kan.

Men så i lördags.

Fem dagar senare.

Då flyttade den lilla valpen ut 
igen.

Då hade Mrs X insett att det
var mycket jobb med en hund.

För mycket jobb med en hund.

Och för mycket ansvar.

Så.

Snipp. Snapp. Snut. 

Då tog den lilla hundsagan slut.

19 kommentarer:

  1. Nej men oj! Det var en kort saga. En alltför kort saga för den lilla underbara valpen...
    Hoppas att det finns lyckliga slut på hundsagor i USA oxå!
    Ha det gott! Kram Anna

    SvaraRadera
  2. Min första tanke var att det var väl tur att hon kom på det så snabbt, för valpens skull och min andra tanke var hur gör de med sina barn om de har några?

    SvaraRadera
  3. Men dom är ju så söta!!!

    Kram Maud

    SvaraRadera
  4. Det måste ha varit dåliga valpböcker som inte talar om hur mycket jobb det egentligen är... Eller så kollade hon bara på bilderna?

    SvaraRadera
  5. Vad hände med lilla Herr/Miss Jycke då?

    SvaraRadera
  6. Neeej, stackars lilla valp. Kunde de inte ha tänkt till lite till.
    Kram
    Åsa

    SvaraRadera
  7. Ojdå, uppenbarligen hade hon inte fattat att det är som att ha ett litet barn.
    Synd om valpen att folk inte fattar det innan de går och köper en liten bedårande valp. Troligen hade hennes make bättre koll :)

    Kul blogg att läsa, jag kommer att fortsätta att följa dina äventyr med eller utan kryckor :)

    Ha det gott

    Camilla

    SvaraRadera
  8. Nästan 13 år.
    Så länge varade vår saga.
    Mycket jobb, jovisst.
    Promenader i mörker, regn och lera.
    Många hårda lektioner.
    Men mest bus, skoj, lek och mys. Vi hade världens äldsta valp.
    Tolv år blev hon.
    Det sista året var hon en klok gammal dam.
    Vi saknar henne så.
    Kram

    SvaraRadera
  9. Anna
    Det blev nog ett lyckligt slut för den lilla valpen. Hon kom snabbt till en annan familj.


    Panter
    Tror att Mrs X är rädd för att binda sig på något sätt. Men hon har två barn och en make och de bor fortfarande kvar i huset! ;)


    Maud
    Precis.


    Pysen
    Hon har nog bara tittat på bilderna ...


    Sindarin
    Miss Jycke flyttade hem till en familj som visste vad det innebar att ha hund. Hoppas jag ...


    Åsa
    Ja, man undrar ju. Tror att Mrs X fick lite panik.


    Camilla
    Nej, man undrar ju vad hon läst i böckerna. Men jag tror att det handlade om något annat. Något mer känslomässigt.

    Varmt välkommen hit förresten - nu skuttar jag in och hälsar på hos dig.


    Anna
    Usch, det är det tråkigaste med husdjur. När de en gång går bort. Jag kommer så tydligt ihåg när min lilla kanin dog. Och hon var ju ändå "bara" en kanin. Hundar är ju små familjemedlemmar. Kram!

    SvaraRadera
  10. Jag tänkte precis som Panter: Vilken tur att hon ångrade sig så snabbt. En gullig liten hundvalp kan säkert få ett nytt hem.

    SvaraRadera
  11. Men, hjälp. Har hon alltid huvudet lika mycket i det blå?

    SvaraRadera
  12. Roligt slut på inlägget! :D

    SvaraRadera
  13. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt till Fläckis att "Nu får du fan flytta, ditt odjur. Jag vill inte ha dig här när du klöser sönder alla våra fönster." Men tror du att hon lyssnar? Nä, inte ett dugg. Jag har till och med slutat att ge henne blötfoder (hon blir knäpp när hon får blötmat) men hon drar inte ändå. Märklig varelse.
    Hade Jonas bara gett mig skorpor att äta hade jag stuckit för länge sedan;-)

    Ändå tycker jag att din granne är KNÄPP.

    Kram, kram

    SvaraRadera
  14. leena
    Skorpor som är så gott. Svenska skorpor. Mmmmm ... :D

    SvaraRadera
  15. Ojdå!! Så kan det gå! Synd bara för den stackars valpen men hoppas att den kom till ett bra hem sen. =)

    SvaraRadera
  16. Men jösses...uh..jag vet...folk i detta landet tröttnar fort på en liten valp som inte riktigt förstår detta med att gå ut och göra det den måste...

    Tänker tillbaks på när vi hittade Buddy...han vägde bara ett pound och fem ounzes då han blev medlem i vår familj. Det innebar (utöver att lära honom att UTE är där man gör av med allt som finns i magen) matning varnnan timma (han var svårt biten av en pitbull, hade tapeworm, manges och en massa andra problem..så visst vi "tog" honom förtidigt, men hade vi inte gjort det så hade han varit död idag) och han sov innaför mitt nattlinne i flera veckor (så jag kunde "känna" när han började röra på sig och behövde gå ut) men ändå - tar man hem en hund så är det faktiskt samma sak som att hämta hem vilken familjemedlem som helst...en chihuahua lever i 18-20 år...det är ibland längre än en tonåring....glad om denna lilla valp hittade ett bättre hem. Kram.

    SvaraRadera
  17. Nattsyrran
    Ja, det hoppas jag också.


    Fia
    I Portugal var det ännu värre. Där släpptes hundarna ut vind för våg när folk tröttnade på dem.

    Oj, vilken start för er och Byuddy. Hur gammal är han nu?

    SvaraRadera

Tack för din kommentar!