torsdag, mars 19, 2009

ett spontant hej

Det har hänt något banbrytande.

En av killarna på barnens skolbuss-
hållplats hälsade på mig imorse.

Alldeles självmant!

Utan att jag demonstrativt behövde
säga hej först.

- Hi! sa han.

Och knyckte lite på sin tonårsnacke.

Minsann.

Det tar sig på hälsningsfronten.

17 kommentarer:

  1. Hihihi, ja vad det de brukar säga ... När man minst anar det så...(förresten är det inte triss lottens reklam som säger så ) .. hrmm .. kanske dax då att köpa en triss lott !!!!

    SvaraRadera
  2. Grattis Anna!
    En annan hör med jämna mellan
    "Hi Mrs Olsson"
    och det får mig att känna mig som 80.Typ.
    Kramelikram från ett regnigt CT

    SvaraRadera
  3. Man slutar aldrig att förvåna sig över de unga :)

    Jag har en sak till dig inne hos mig.. om du vill ha den ;)

    Kram Gissan

    SvaraRadera
  4. Tänka sig att du har lyckats! Ha en skön stund! Kram anna

    SvaraRadera
  5. Undrar om jag schabblade bort min tidigare kommentar....

    Ville bara säga att jag har en sak till dig inne hos mig... om du vill ha ;)

    Kram Gissan

    SvaraRadera
  6. Kul och trevligt med en artig tonåring också eller hur! :-)

    Skrev en kommentar nedan på ditt inlägg om din systerdotter....

    Ha en skön helg!

    SvaraRadera
  7. Jisses. Har du mutat? Eller hotat?

    :D

    SvaraRadera
  8. Är du säker på att han inte sa.. pie;-)

    SvaraRadera
  9. Trebarnsmamma
    Ett tecken! Du måste absolut köpa en lott.


    Taina
    Tack. Ja, usch det där mrs:andet. "You can call me Mrs Anna" brukar jag säga. Då möts vi liksom på halva vägen. :)
    Kramelikram från ett just-nu-uppehållsväder-Philly.


    Gissan
    Klart jag vill. Kommer över. :)


    Anna
    Ja, men oj vad jag har fått kämpa! ;) Nu är det bara en sisådär tolv busshållplatsbarn kvar att få ordning på.


    Gissan
    Närå, det blev inte bortschabblad (vilket märkligt ord)! ;)


    Londongirl
    Ja, väldigt trevligt. Men det här är nog egentligen inte ren oartighet utan mer ett man-ska-inte-hälsa-på-främligar-syndrom. Tror jag i varje fall.


    Myra
    Sssch ... Både och. Men det är lite hemligt.


    Tesstamente
    Näe. Förstör nu inte min glädje. Tänk om det var pie han sa ...

    SvaraRadera
  10. Hi är du också en sån. Jag hejar också och ibland (faktiskt oftast) hejar de tillbaka och inte så sällan hejar de först. Det är sånt som kan få mig på gott humör resten av dagen.

    SvaraRadera
  11. Kersti
    Tur att vi hälsare finns! :) Vi måste ju föregå med gott exempel!


    Chris
    Precis! ;)

    SvaraRadera
  12. Och här säger de Goddag Frun (om dom inte känner mig) eller sâ kommer dom fram och kindpussar mig OCH säger goddag:)

    SvaraRadera
  13. Haha, håller med Taina...Det kryper i mig när jag blir kallas Mrs B av K's kompisar...Det känns så gammalt...
    Men bra att killen hälsade. Det tar sig...
    KRAM!!!

    SvaraRadera
  14. Åhå - du går bara längre och längre ner i åldrarna... flörta med skolpojkar minsann. ;-)

    Tonåringar är lika lätta att förstå som utomjordingar (inte för att jag träffat någon utomjording, but you get my point som ni säger over there). Steven har en tonårsdotter som är ombytlig som aprilväder i humöret - ibland säger hon inte flasklock och ibland är hon hur pratsam och trevlig som helst.

    Jag har inga förväntningar längre när hon ska komma hit utan bara avvaktar och hoppas på det bästa.

    SvaraRadera
  15. Dosiss
    När vi bodde i Portugal tyckte jag att det blev lite mycket kindpussande ibland. Men nu saknar jag det! Fast det där med Mrs kan jag vara utan. Precis som jag kunde vara utan Madam:andet i Portugal! ;)



    Annika
    Precis! Man känner sig som en gammal tant när man blir kallad Mrs. Och det är man ju VERKLIGEN inte!!! :)


    Katarina
    Men Katarina då ..! :D

    Aha, så du har en äkta tonåring i din närhet? Med aprilväder? Haha, vilket bra uttryck.

    SvaraRadera
  16. Jag instämmer med Taina, varför skall dom alltid använda efternamnet, det känns ju som om dom talar till någon annan. Jag känner mig inte som någon Mrs. Och inte som någon Mam heller, för den delen.

    Det är bara Sonens bästa känder mitt förnamn, men han är nästan som en extra familjemedlem.

    Men tonåringarna här är inte speciellt blyga av sig. Många av mina barns skolkamrater kommer fram och ger mig en kram när vi ses någongång på skolan. Både killar och tjejer.
    Så vänta du ett litet tag, Anna! Snart blir det kanske mer än ett Hi!

    SvaraRadera

Tack för din kommentar!