tisdag, februari 24, 2009

lycka är ...

... att vara borta från Sverige i flera år 
och ändå ha kvar sina fina vänner.

Att lyfta på telefonluren och prata.

Prata.

Prata.

Prata.

Som om vi sågs igår.

5 kommentarer:

  1. Vad kan jag säga mer än :-)

    SvaraRadera
  2. Ja det känner jag igen! Var ju aldrig lika länge borta från Sverige som du, men ett år i en 17-/18-årings liv upplevdes som väldigt länge då. Sedan har jag varit ett år i Spanien och ett halvår i Italien. Och nu för tiden är man ju långt borta från flera barndomskompisar - även om de flesta av oss ändå bor i Sverige. Trots att vi är utspridda mellan Sundsvall och Skåne så ses vi någon gång per år ändå. Senast på en 40-årsfest i Sundsvall och. Och vår egen 40-årsfest firade vi (åtta tjejer) i en hyrd lägenhet i NIce!

    SvaraRadera
  3. DET är det bästa...Eller när man kommer hem och träffas och man bara tar upp tråden som om inget har hänt och snackar på om allt och inget. ÄLSKAR DET!!!

    SvaraRadera
  4. Ulrica
    :)


    Ulrika
    Det är så härligt. På något sätt så påverkas inte riktig vänskap av avståndet. Fyrtioårsfest i Nice! Wow!


    Annika
    Precis. Det är riktig vänskap det. Och det känns tryggt att veta att den finns kvar trots avståndet.

    SvaraRadera

Tack för din kommentar!