lördag, januari 31, 2009

lill-zlatan gjorde mål!

Det var lite småjobbigt att ge sig iväg
vid tio-tiden igår kväll.

Ut i vinterkylan efter en god middag
och soffmys.

Men.

När vi väl kom in i fotbollshallen
kändes det helt okej.

Lite småprat med de andra soccer-
föräldrarna.

Och en ganska spännande match.

Unge Herr H:s lag vann.

Med 4-1.

Och Lill-Zlatan själv gjorde ett av 
målen.

Det snyggaste så klart.

Jubel på läktaren.

Och en stolt moder.

9 kommentarer:

  1. hihi, vad kul att det blev màl :)
    Fòrresten, vad fint det nya profilkortet àr! àr det efter frisòrbesòket?

    Kram

    SvaraRadera
  2. oj oj oj en fotbollsstjärna blir till!!!

    Jag har en utmaning till dig hos mig om du vill...

    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  3. Vad kul! Hälsa lill-Zlatan och gratulera från oss
    MoP

    SvaraRadera
  4. Jag har ett test på min blogg som du kan göra om du vill.

    SvaraRadera
  5. Veronica
    Ja, det är så roligt när det går bra. Fotbollen har varit ett jättebra sätt att komma in i det amerikanska livet - både för barnen och oss föräldrar.


    Åsa
    Det ska jag hälsa honom.


    Njut i din trädgård
    Spännande. Jag ska kika.


    MoP
    Det ska jag göra!


    Klara
    Hm, låter intressant. Jag ska skutta över och kika.

    SvaraRadera
  6. Så skoj det måste vara att sitta på läktaren och få vara en stolt mamma =). Och lite i efterhand sådär; skitsnyggt blev håret Anna! Visst känner man sig dum när man fotar sig själv, men det var ju på allas vår begäran, hihi! Det är vilktigt att få känna sig snygg i håret ju! Kram

    SvaraRadera
  7. Ja hua for att ge sig ivag kl 10 for en match...men vad gor man inte for de man avgudar som mest. ALLT, kan vi val pasta.
    och med ett sadant mal kan man val saga att det var val vart det.

    SvaraRadera
  8. Anna
    Vilken bra idé! Jag blir nyfiken och ska kika.


    Lia
    Ja, det är riktigt roligt att vara en sportmamma (fotboll och tennis för vår del). Det trodde jag väl aldrig i mitt före-barnen-liv. :) Men jag är inte en sådan som coachar och skriker från åskådarplats (så klart). Jag är så behärskad så och låter bara lite åhhh, ohhh så där. ;D


    Jessica
    Precis. Jag tänkte på det när jag satt där med de andra föräldrarna igår kväll. Trötta var vi allihop. Men vad gärna vi gör sådana saker för våra barn och för att de ska ha det bra.

    SvaraRadera

Tack för din kommentar!